Ryssland är fortfarande en ren kommandoekonomi. Ingen på kapitalmarknaden vill investera i massabruk och pappersindustrier i det ”hallå—inte—särskilt— marknadsekonomiska—eller—demokratiska Ryssland”. Men det struntar herr Putin i, planekonomi fungerar fortfarande utmärkt: Han stänger gränserna med sina exporttullar för rundvirke för att förädla virket hemma. Och när ingen vill investera använder han statens pengar till att bygga egna pappersfabriker — oavsett vad vettigt funtade marknadsekonomer tycker.
Det var väl det han menade, Sten Nilsson från det österrikiska analysinstitutet IIASA? Så tolkades han i varje fall av en del av oss som satt där på seminariet. Vi var alla inställda på att sitta bakåtlutade genom SLUs höstkonferens ”SLU in the world” i PO Bäckströms sal på Skogshögskolan i Umeå. Rubriken var ju inte brännhet precis, och där fanns i och för sig gott om forskare och statstjänstemän men antalet besökare från näringslivet var ungefär ett dussin. Intresset för forskningsfrågor slukar inte precis skogsnäringens tjänstemän.
Konferensen må till namnet ha handlat om SLU. Men nu hade arrangörerna fått dit högviltet Valery P. Roshchupkin, chef för den ryska skogsmyndigheten. Och då var den stora frågan: hur i h-e kan Ryssland strypa hela rundvirkesexporten i en värld som går mot frihandel?
Den ryska skogsmyndighetens chef berättade entusiastiskt om den nya skogspolitiken som ska decentralisera besluten och skapa mer marknadsekonomi. Men inget om tullarna. Och ingen frågade. Talarna avlöste varandra och avtackades efter hand med en chokladask.
Men när Nilsson äntrade scenen satt snart alla raka i ryggen. Här kom en provokation som Roshchupkin bara måste nappa på:
– Ett, så här ser politiken i landet ut enligt Sten Nilsson. Demokratiseringen ligger i koma sedan ett antal år, Putin ser ett supercentraliserat Ryssland som en naturlig modell för landet. Det är en auktoritär stat som bygger på Kremls diktat där massmedia lyder staten och demokratin saknas. I väst vet vi i förväg hur val genomförs men inte hur de slutar — i Ryssland är det tvärt om. Oljetillgångarna kommer att användas för att hålla kvar Putin vid makten efter valet. Regioner, företag och politisk opinion har förlorat sin kraft.
– Två, så här ser ekonomin ut: Välståndet är uselt på många punkter, 1,5 procent av den krympande befolkningen har HIV. Oljeproduktionen minskar, och kräver jättelika investeringar för att hålla ångan uppe, men biljondollarsatsningen på infrastrukturen leds av tidigare KGB-män. De stigande råvarupriserna gör dock att ekonomin växer trots Putins politik.
– Tre, så här ser det ut i skogen. Åratal av uteblivna investeringar i skogsnäringen gör att landets infrastruktur är efterbliven. Mycket av landets skogar ligger visserligen för avlägset till för att löna sig att avverka. Men dessutom är mycket oåtkomligt på grund av det usla vägnätet. I vår närhet gäller det hälften av den ekonomiskt tillgängliga skogen. Vidare är den nya skogsvårdslagen ett lapptäcke. Exporttullarna är ett misstag, för skog är en internationell handelsvara där man måste spela efter reglerna. Utländskt kapital och kunnande behövs men med dagens ekonomiska politik väljer investerarna hellre Kina. Om tre år är tullarna borta eller ändrade.
Sten Nilsson gjorde det inte själv men publiken bjöds in att dra slutsatsen: Putin vill ha fabrikerna på plats, och eftersom ingen utifrån vill investera så kommer han att använda de jättelika oljefonderna för att själv bygga dem.
För bruken behövs. Fram till år 2020 kommer den inhemska efterfrågan på tryckpapper öka med fem till åtta procent om året. För kartong och sanitetsprodukter är Nilssons prognos sex procent. Och av en möjlig (tillåten) avverkning på 550 miljoner kubikmeter årligen skördas nu mindre än 200 miljoner.
Text: Bengt Ek bengt@skogen.se
Läs hela analysen i papperstidningen.