Rysk roulette i taigans skogar

Ingen röjning, ingen gallring, ingen återplantering, ingen barkborrebekämpning. Och bara 20 frötallar per hektar. När man avverkar gran måste man lämna underväxt och det räcker med att plantera cirka 10 procent. Det är rysk skogsvård i ett nötskal. Med återväxten blir det alltså lite si och så. Men saker håller på att förändras. Martin Hermansson är färsk vd för det rysksvenska skogsbolaget Rusforest och verksam i Moskva.

– I stort sett går allt att äga privat i Ryssland idag: gruvor, stålindustrier och till och med jordbruksmark, men inte skog. Det är hämskon som gör att ryskt skogsbruk inte blir effektivt och långsiktigt, menar Martin Hermansson.

Det lobbas dock hårt inom Skogsryssland för privat skogsägande. Nyligen höll Martin Hermansson ett föredrag för vice premiärministern Victor Zubkov, andre man efter Vladimir Putin.
–Idag finns det inga incitament för att höja avkastningen på skogen. Jag visade en trissa för Zubkov: De första 30 åren utgör årsringarna tillsammans sju till åtta centimeter. De sista fem åren är ungefärligen lika tjocka, eftersom vi röjt och gallrat, säger han och lägger till att man tyvärr inte får betalt för den högkvalitativa inre delen av stocken.
– Den pedagogiken hoppas jag att Zubkov ska förstå. Men det hela förutsätter privat skogsbruk, att man kan lämna över den välskötta skogen till sina barn eller till försäljning för att få tillbaka mervärdet.

I Ryssland får man arrendera skogsmarken, vanligtvis på 49 år. I arrendet bestäms hur stor avverkning som får göras under perioden. Sedan sovjettiden finns det en övergripande skogstaxering som används även i dag. Den fastställer på ett ungefär fast virkesförrådet. Utifrån det sätts arrendet. Det ger intäkter till staten men den största vinsten staten gör på affären är att infrastrukturen byggs upp och sågverk moderniseras.
–I Sverige finns det cirka 11 kilometer skogsvägar per 1000 hektar. I Ryssland är det 1 kilometer. Vägbristen leder naturligtvis till att arrendena i första hand bjuds ut och efterfrågas där det finns basvägar som går att ansluta till.
–Drivningen är den största posten i timmerpriset,   inte dålig infrastruktur som många föreställer sig. Trots att vi lägger ned otroligt mycket resurser och pengar på vägar till sågverken och terminaler så utgör de kostnaderna inte mer är fem eller tio procent av det totala priset för timret. Att den andelen inte är större beror på att de vägar vi gör i ordning sedan tar mycket stora volymer. Rusforest har egna grävmaskiner, bandschaktare och  lastbilar.

Läs hela artikeln i SKOGEN 2/12.

Du som är medlem kan läsa hela reportaget och resten av tidningen på medlemssidorna.

SKOGEN 2/12