Rovdjur komplicerar

Målet med älg- och hjortförvaltningen är att balansera olika mål. Ibland är det viltskadeproblem som måste prioriteras, ibland behöver viltstammarna gynnas. När rovdjur kommer in i viltförvaltningen blir det mer komplicerat.  

Eftersom avskjutningsnivåerna för lo, järv, björn och varg bestäms av Naturvårdsverket och Länsstyrelserna kan förvaltning av vilt i rovdjursrevir bara ske genom att anpassa avskjutningen av klövvilt efter rovdjurens aptit. 

Älgen har två viktiga dödlighetsfaktorer – jägare och varg – och i älgskötselområden (äso) med vargrevir bör jakten läggas om för att kompensera för de älgar vargen tar, vilket oftast är kalvar och kor. 

– Vi ser tydligt att älgstammen förvaltas annorlunda vid vargförekomst. Jakten minskar snabbt, och man kan säga att kompensationen är ett försök till samförvaltning, säger SLU-professorn Henrik Andrén på Grimsö forskningsstation.  

Hur mycket som är medvetet eller omedvetet är oklart, men jägarna reagerar direkt vid etablering av varg, så det fungerar enligt honom i grunden bra. Ibland minskar man avskjutningen för mycket, vilket resulterar i att älgstammen ökar efter ett vargangrepp.  

I områden med både varg och björn minskar däremot älgstammen nästan alltid. Björnen tar kalvar, vargen tar både kalvar och vuxna djur. Det är svårt att kompensera för båda, men jägarna gör enligt Henrik Andrén så gott de kan och minskar avskjutningarna.  

Däremot verkar rådjursjakten inte ha tagit hänsyn till losituationen, berättar han. Man skjuter ungefär lika stor andel rådjur som före ett lodjursangrepp. 

– Det är ingen som lägger sig i rådjursjakten, man anser att jägaren ska sköta det själv. Det är samma sak med vildsvin, där uppmuntras jägarna att öka avskjutningen, säger Henrik Andrén.  

Rådjursjakten styrs av jakttider och med ett jakttryck på tio till tjugo procent samt lodjur därtill kommer rådjursstammen antagligen att minska. 

– Lodjur har väldigt stor påverkan på rådjursstammen som har minskat i många delar av landet. Det verkar inte finnas några tankar på samförvaltning, att man ska ta hänsyn till det ena eller det andra, säger Henrik Andrén.  

Förvaltningsplaner kräver resurser, men i vissa områden görs frivilliga spillningsinventeringar av bland annat rådjur, berättar han. 

I norra Sverige är tamren lodjurets viktigaste byte. I södra Sverige kan den även ta dov- och kronhjortskalvar, men även där kommer rådjuret att vara viktigast. Järven förvaltas utifrån renskötselns krav. Det finns en miniminivå för Sverige som man förhåller sig till i jakten. 

När det gäller vildsvin är situationen komplicerad, konstaterar han. Man vet att varg även dödar vildsvin, men inte hur många. 

– De har hög reproduktionspotential, men är inte något viktigt byte för rovdjur. Lodjur tar nästan inga vildsvin, varg tar en del. Än så länge är det inte mycket vildsvin i vargreviren som har studerats i Svealand. 

I Svealand studerar forskarna vilka bytesdjur vargarna dödar och hur ofta de dödar genom att studera spillning. Nu ska man även göra studier i Götaland av hur mycket älg, rådjur och vildsvin vargen tar. 

Hittills förekommer det inte mycket kronhjort och dovhjort i vargrevir, men vargen sprider sig söderut i Sverige. Den dagen varg kommer in i kronhjortsförvaltningsområdena kommer man att behöva ta hänsyn till det. 

LÄS OCKSÅ  
Dovhjort blir den nya älgen 

Flerartsförvaltning utgår från helheten