En ny rapport från Skogsstyrelsen sammanfattar internationell kunskap om hur skogsbränder kan påverka risk för jordrörelser.
– En skogsbrand stannar inte med en skogsbrand utan ökar faran för erosion, ras och slamströmmar under flera år. Det här behöver vi ha betydligt mer kunskap om i Sverige. Med den här kunskapssammanställningen påbörjas nu arbetet med att få fram fler åtgärder för en bättre beredskap, säger Anja Lomander, markspecialist vid Skogsstyrelsen, i ett pressmeddelande.
Rötternas armering försvinner
Branden kan göra så att rötternas armerande funktion minskar. När markstrukturen förändras kan växternas vattenupptag och skydd mot regnets slagkraft också minska. Ytterligare en effekt är att ytavrinningen ökar.
Resultat från en studie visar att skogsbränder kan minska en slänts motståndskraft mot ras med 25 procent – eller ännu mer beroende på bland annat tidigare vegetation, topografi och brandintensitet.
Men, påpekar rapportförfattarna, de flesta studier är genomförda i USA, Kanada och Sydeuropa.
Kunskapen om skandinaviska förhållanden är fortfarande begränsad. Därför inleds ett arbete med att ta fram åtgärder som är anpassade efter förhållandena i Sverige genom fältstudier och erfarenhetsutbyte med bland annat Kanada.
Riskeområden identifieras
En viktig åtgärd är att identifiera riskområden i branddrabbade sluttningar.
– Om vi vet var riskerna är störst så vet vi också var det behövs åtgärder, främst att få upp ny skog som binder och skyddar marken i de områden som drabbats, samt minskar avrinningen av vatten, säger Anja Lomander.
Men att få upp skog tar tid. Det kan behövas snabbare åtgärder som att lägga barriärer i form av terrasser, halmbalar eller stockar. Att täcka mark med halm, flis eller bark görs också, skriver Skogsstyrelsen.
– Forskning och erfarenhet visar att det är bättre att snabbt skydda en brandpåverkad sluttning med någon metod, än att inte göra något alls. Men nu är det viktigt att vi får fram kunskap och åtgärder anpassade efter svenska förhållanden, säger Anja Lomander.
Rapporten har tagits fram av Skogsstyrelsen i samarbete med Myndigheten för civilt försvar och Statens geotekniska institut.