En medlem kastar ut frågan:
—Ska jag betala av lånet — eller köpa mer skog?
Rent ekonomiskt är svaret inte så enkelt. En expert hade börjat prata om räntor och planeringshorisonter och antaganden om olika marknader. Men inte. De många svaren var ganska samstämmiga:
—Vilken konstig fråga, klart du skall ha mer skog!
För skogen är så vansinnigt mycket mer än räntor och avkastning. Det blev tydligt igen när det här numret av tidningen började ta form. Vi hade lagt lite extra tonvikt vid skogsvård: Hur gick det att plantera efter markberedning i djupsnö? Hur sköter skogsmedaljören sin fastighet? Hur är det att vara flykting från andra sidan världen och nu plantör i Norrland? Hur blandar man gran med björk?
Men det dök upp ett annat, oplanerat, tema också. Lyckan med skogen. Härligast är kanske 80-plussaren Harry som vandrar genom sin välvårdade skog och är bara så nöjd med sin livsgärning! Samma välförtjänta nöjdhet har jag upplevt bland skogstjänstemän när arbetsgivaren som avskedsfest på 65-årsdagen arrangerat en exkursion genom de skogar den trogne medarbetaren vårdat och skött i årtionden. ”Här har du ditt liv.”
Och flyktingungdomarna visade sig stråla där de höll på i regnjackor bland myggen. Och ”Knutte” längre bak i tidningen har under flera månader haft ett obetalt jobb som virkesanskaffare, för att han brinner för scouterna han hjälper — och för trä och virke!
Det märktes att vi i arbetet med tidningen över allt hade ramlat på folk som kände någon sorts lycka i sitt arbete med skogen. Skaparglädje i en ny våtmark, odlarlycka, belåtenhet med skogsmaskinen, fyndet av rätt maskinpryl från 40-talet.
För andra är skogslyckan mer lågmäld. Marina som vi skriver om använder skogen för att åter få in ljus i en mörk tillvaro. Lågmäld lycka — visst, men också det en sorts lycka.
Som tidning lyfter vi fram angelägna problem. Gnissel på rotpostmarknaden, ensamjobb, fula och dånande vindmöllor, förtretliga miljödebatter, maskinlager som krånglar och skogar som angrips. Men glädjen hos folk som håller på i skogen lyser ständigt igenom. Troligen är det den främsta drivkraften till att vi sköter skogarna bättre och bättre.
Harry och många andra kan kanske säga: ”Jag lade 90 procent av min tid och mina pengar på skogen. Resten slösade jag bort.”
Bengt Ek, chefredaktör
och ansvarig utgivare