Jag instämmer i mycket av Jan-Erik Hällgrens och Thomas Moritz synpunkter, bland annat att det förekommer kraftiga överdrifter när forskare ska sälja in sin samhällsrelevans.
Jag håller också med om att det är jätte-svårt att förutsäga den framtida nyttan av forskning — jag kan mycket väl få rejält fel i min skeptiska analys. Vi får vänta och se. Men mångfald brukar vara en klok strategi vid osäkerhet. Det svenska forskningssystemet satsar nu mycket på ett område – genteknik för träd i vid bemärkelse — och det minskar självklart satsningarna på andra områden, inom eller utanför skogen. Det blir mindre mångfald. Det bör diskuteras om det är bra.
Så till faktarutan om forskningsfusket, det vill säga den först prisade, sedan tillbakadragna vetenskapliga artikel där Ove Nilsson var en av medförfattarna. Det var redaktionens bedömning att frågan fortfarande var så aktuell i massmedia när artikeln skrevs att det hade varit konstigt att bara blunda för den. Om det har blivit fel i någon valör i den extremt korta sammanfattningen, så ber jag naturligtvis om ursäkt.
Carl Henrik Palmér