Bengt Lindman i Tranås har starka band till skogen. Far var rektor för Gammelkroppa skogsskola i 36 år, där alltså sonen växte upp. Självklart prenumererade rektorn på tidningen SKOGEN sedan 1914, och Bengt har kvar de vackra volymerna, väl lästa med många understrykningar och ett prydligt Kristian Lindman på försättsbladet. Att bo på Gammelkroppa präglade Bengt, nu 78 år.
–Man såg upp till skogseleverna, det var stil på dem! I Gammelkroppa fanns allt mellan huggning och genetik att inspireras av, jag var i skogen, orienterade och framför allt fiskade jämt.
Släkt med Arvid Lindman. Bengt ville studera, men betygen räckte inte till jägmästarutbildningen, så han jobbade först och läste på universitet.
–Under en tid krävdes det högre betyg än för att gå på läkarutbildningen. Men jag kom till slut in och tog examen i Stockholm 1965.
Den unge jägmästaren arbetade bland annat på Skogsvårdsstyrelsen och Vänerskog. Tidningen SKOGEN fortsatte han med, och de nummer som saknades har han skaffat i efterhand. Han har låtit binda in varje årgång, och de står i bokhyllorna i villan.
Både Bengt och hans far har skrivit i SKOGEN under åren, liksom släktingen Arvid Lindman, känd högerminister i flera olika positioner under 1900-talets början, men även skogsman. Arvid Lindman fanns i ledningen av Iggesunds bruk, Svenska skogsvårdsföreningen, Skogshögskolan och Skogsförsöksanstalten bland mycket annat.
Omskolad till lärare. För Bengt tog livet en vändning, innan Vänerskog gick i konkurs 1981, den dittills största konkursen i Sverige. Han skolade om sig till mellanstadielärare och senare högstadielärare. Men skogen lämnade han inte, och inte heller prenumerationen.
–Jag bläddrar igenom hela tidningen, men man fastnar ju för olika artiklar. Jag läser gärna om hur enskilda människor sköter sin skog. En del har en naturvårdsprofil medan andra tänker mer på det ekonomiska. Det är nästan alltid något som får en att tänka till och inspireras.
Accepterar hyggen. Bengt har alltid haft ett stort miljöintresse och förmedlade det till sina elever. Att plocka blåbär och lyssna till skogens ljud är välgörande för kropp och själ. Han är ingen vän av konsumtionshysterin, villan är extremt energieffektiv och han uppskattar naturupplevelser. Men att kopplas ihop med tramsiga idéer värjer han sig mot:
–Sverige ska hålla sig framme som skogsproduktionsland och inte ge efter för stolliga synpunkter från kontinuitets- folket och liknande. Alla vet ju att sköter man sin skog, så blir det en omväxlande flora genom skogens olika stadier. Räcker inte det? Vi måste acceptera hyggesbruket och göra det bästa av det. Genom blädning, för det är vad det handlar om, skulle vi tappa trettio procent i produktionen.
Sköter klosterskogen. Bengt har aldrig ägt någon skog, men i skogens produktionsomlopp deltar han fortfarande på flera sätt, till exempel genom vedhanteringen, som tar sin rundliga tid. Mitt i villaområdet sågar, klyver och staplar Bengt hela villans bränsleförråd.
Det är en konst som passar pensionärer med tid, och veden torkas med osedvanlig ackuratess – han har skrivit examensarbete om vedtorkning. Praktiken har han inte släppt. Ett annat exempel är den skogsskötsel han utför för att det är roligt. Och som vanligt i skogen är det på lång sikt:
–Jag låter binda in tidningen SKOGEN hos nunnorna på Mariavalls kloster i Skåne, och deras skog om åtta hektar brukar jag sköta under två veckor varje år. Det har jag gjort i elva år nu, och det är roligt att se resultat! Vi har röjt, gallrat, planterat hybridlärk, hybridasp, bok och ek.
Fjolårsfavoriter
Bengt Lindman läser det mesta i SKOGEN. Här är några artiklar som intresserade honom extra mycket under år 2013:
Nr 2: Från blädartankar till tro på hyggen: ”Blädningsliberalismen behöver restriktioner.”
Nr 8: Vem ska köpa all massaved?: ”Exempelvis biobränsleeldaren och textilinnovatören. Mina modalkalsonger av bokviskos är de bästa jag har haft.”
Nr 11: Anklagad för greenwash: "Att vara eller låtsas vara på 'rätt' sida om en flyttbar gråzon."
SKOGEN 4/2014
