Tjädern har blivit något av en symbolart för gammelskogen. Men det finns flest tjädrar och spelplatser i 40-årig tallskog där många äldre jägare och inventerare sällan sätter sin fot. Det säger Anders Wirdheim, redaktör för ”Fåglarna i Sverige”. Han är medveten om att den höga populationssiffran för tjäder kommer att uppfattas som provokativ för dem som vill bevara gamla skogar, men enligt forskarna är den helt korrekt.
Tjädern häckar i skogsmark, gärna med inslag av myrar, i större delen av landet, men saknas på Öland och Gotland. I fjälltrakterna förekommer den upp i björkzonen. Tjäderns nuvarande bestånd är ungefär lika stort som för 30 år sedan. SOF- rapporten på 350 000 par tjäder kan jämföras med andra skogshöns, det finns exempelvis 180 000 par orre och 120 000 par järpe.
–Tidigare skattning har varit väsentligt lägre, oftast omkring 100 000 par tjäder. Skillnaden gentemot vår skattning beror inte på populationsökning utan främst på nytt och bättre underlag för beräkningarna. Tjädern uppges ha minskat starkt i södra Sverige under de senaste 15 åren. Men rapporterna om minskning av tjäder bygger i stor omfattning på räkningar av spelande tuppar på traditionella spelplatser, medan standardrutterna inom Svensk Fågeltaxering bygger på upptäckta fåglar utmed en inventeringslinje, kommenterar Anders Wirdheim och förtydligar:
–Om man bygger sin bedömning av antalet tjädrar främst på redan kända spelplatser är det risk att man enbart registrerar försvunna spel när skogen huggs och samtidigt missar nytillkomna spelplatser. Sentida data visar att tjädertuppar är relativt flexibla i sitt val av spelplatser och att både spel och ensamma spelande tuppar är vanligare i brukad skog än vad man tidigare trott.
SKOGEN 6/2012