Rätta skötseln ger lönsam ek

Till skillnad från gran gynnas ek av klimatförändringarna.

– Eken är stryktålig. Den gillar värme och klarar både storm, torka och översvämning bättre än andra trädslag. Förhoppningsvis föryngrar den sig också bra när klimatet blir varmare, säger Magnus Löf, professor i skogsskötsel på SLU med fokus på skogsföryngring.

Stamkvistat kvalitetstimmer av ek hör till de bäst betalda sortimenten. Ett sätt att ställa om det produktionsinriktade skogsbruket i delar av landet kan därför vara att byta ut en del gran mot ek.

– Med brasklapp för ännu okända skadegörare tror vi den kan klara klimatförändringarna bättre än andra trädslag, säger Magnus Löf.

Ek ger andra produkter än tall  och gran, så att odla mer av den både sprider riskerna och breddar utbudet av träråvara. Det hårda och rötbeständiga virket används till konstruktioner, båtar, möbler, golv, stolpar och mycket annat.

Ek är miljömässigt bättre än tryckimpregnerat virke, och kvistigt eller klent virke kan komma till nytta i exempelvis utomhuskonstruktioner.

Bästa lönsamheten ligger dock i att producera kvalitetsvirke och för att göra det krävs bördiga jordar i Syd- och Mellansverige och aktiv skötsel. Bördigheten påverkar både omloppstid och kvalitet. För kvalitetsvirke är individuell skötsel av huvudstammarna och stamkvistning ett måste, det är det som höjer kvaliteten.

I skötseln ingår också täta röjningar och upprepade gallringar. Ek kräver ljus och utrymme för att utveckla kronan. En tröst är att det bara krävs 50 till 70 ekar per hektar vid slutavverkning och redan vid cirka 80 års ålder kan man få fint timmer från sista gallringen. I blandskogsföryngring räcker det med 150 till 200 ekar per hektar.

Om man inte räds skötseln och lyckas med beståndet kan produktion och vinst konkurrera med gran, trots längre omloppstid, enligt Magnus Löf. Vägen dit tar 100 till 150 år och kantas av dyra åtgärder, så det gäller att få beståndet lönsamt.

Ett sätt är att söka ädellövsstöd. Ett annat är att snåla vid föryngringen. I stället för att plantera kan man vänta och se vad som kommer upp efter avverkning. Om det finns gott om ek i närheten kan det bli så många ekplantor att man får ett prisvärt ekbestånd som kanske är mer robust än vad ett planterat skulle vara.

De enskilda ekarna kan behöva skyddas med nätburar tills de nått betesfri höjd. 

– Så här har man alltid föryngrat i Blekinge, där det odlas mycket ek. De finaste ekarna, huvudstammarna, väljs ut och resten gallras bort efter hand. Det blir ekonomi även av det som gallras bort, men skötseln är inriktad på de finaste trädindividerna, säger Magnus Löf.

Ett annat sätt att sänka kostnaderna är att så ek, antingen direkt på växtplatsen eller genom att driva upp egna plantor i krukor.

Ek växer naturligt i blandskog. Bästa sällskapet är andra ljusälskande trädslag som tall, björk, lind eller alm. I blandskog med bok eller gran måste man vara uppmärksam, de växer snabbt över eken och skuggar den.

En anledning till att många misslyckas med ädellöv är enligt Magnus Löf att man sköter dem som barrskog: som hela bestånd. I ädellövskog måste man välja ut de bästa träden och sköta dem individuellt.

– Lövskogsbruk skiljer sig från det skogsbruk vi är mest vana vid i Sverige. Det är ett annat sätt att odla och tänka, man producerar inte volym, utan kvalitet.

I Sverige har vi varit dåliga på att sköta ädellöv utefter dess förutsättningar, anser Magnus Löf.

– Vi har gjort som med gran och tall. Planterat, gallrat ett par gånger och sen undrat varför det blev skräp av alltihop.

FOTNOT Erik Ståål är ett känt namn inom ekskogsskötsel och utvecklade egna metoder på sin fastighet Flakulla i Blekinge. Han skrev boken Eken i skogen och landskapet (1986) som enligt Ekfrämjandet fortfarande står sig ”som en rikslikare för lönsam skötsel av ekskog”.