Bakom rapporten Skogsskötsel med nya möjligheter står en samverkansprocess mellan flera parter. Dessa är Skogsstyrelsen, skogsnäringen, näringens forskningsorganisation Skogforsk samt en representant från Naturskyddsföreningen som reserverade sig mot rapporten i sin helhet. Fler intressen borde ha funnits med, enligt Sten B Nilsson.
”Jag beklagar att staten och skogsnäringen gör om samma misstag igen och igen med att utesluta andra intressen än den konventionella kärnan inom skogsnäringen från processen”, skriver han.
Han anser att om rapportens resultat ska ingå i planerna för det nationella skogsprogrammet så är minimikravet att skogsprogrammets programråd hade varit involverade i samverkansprocessen.
Men huvudkritiken är enligt honom bristen på helhetssyn. Han anser att rapporten verkar ha utförts i ett slutet rum.
”Staten kan inte fortsätta att negligera helhetsfrågan om vi ska nå hållbarhet”, skriver han och fortsätter:
”Det är statens förbenade skyldighet att se till helheten. Utgår man inte från samhällsmålen får man lösningar för särintressen och man kommer aldrig att till exempel nå miljömålet om levande skogar”.
”EKONOMISKA ANALYSER SAKNAS”
Han anser också att rapporten saknar ekonomiska analyser.
”Många av de 88 åtgärderna kommer inte att genomföras om inte skogsindustrins betalningsförmåga för råvaran förbättras avsevärt. De 88 åtgärdsförslagen saknar varje uns av ekonomiska analyser”, säger han.
En nyckelkomponent hade varit en analys av industrins möjligheter till ökad betalningsförmåga.
”Där ligger lösningen på de reella möjligheterna till produktionsökning i skogen”.
Men det är inte genom ökad produktion som vi ska klara omställningen till bioekonomi, poängterar han.
”En cirkulär biobaserad ekonomi är inte fråga om volymer utan om ökade förädlingsvärden, bättre betalningsförmåga och att lösa samhällsproblem”, skriver Sten B Nilsson.
.