Statistiken kommer från Skogsstyrelsens årliga återväxtuppföljning. Under några år har skadorna legat på mellan sex och åtta procent i Götaland och Svealand, men har nu ökat till mellan 15 och 18 procent. Betesskadorna kan innebära en produktions- och kvalitetsförlust för skogsägaren men också begränsa föryngringen och ta död på plantorna vid upprepade betesskador.
Skogsstyrelsen inventerar även betesskador från älg (Äbin) och kan konstatera att de ligger kvar på en hög men oförändrad nivå.
– Skadorna i Götaland och Svealand kommer i huvudsak från rådjur och de analyser vi har gjort visar att den främsta orsaken är en ökande rådjursstam. Det förstärks också av att antalet trafikolyckor med rådjur ökat i området under perioden, säger Lennart Svensson, inventeringsledare på Skogsstyrelsen, i ett pressmeddelande.
Skadorna i norra Norrland och södra Norrland ligger stabilt runt fyra respektive åtta procent.
– Skogsägare i Svealand och Götaland måste bli medvetna om en ökad risk för betesskador och behöver se över föryngringen regelbundet. Hittar man skador bör avskjutningen öka. Eventuellt kan man också överväga att behandla plantorna med viltskyddsmedel, säger Jonas Bergkvist, skogsskötselspecialist, Skogsstyrelsen.
Skogsstyrelsens årliga återväxtuppföljning utförs fem år efter avverkningen i södra Sverige och sju år efter i norra. Poängen med inventeringen är att beskriva de unga trädens (återväxternas) kvalitet. Som en del i detta har andelen topp-betade huvudplantor av tall inventerats.
Bedömningen av betesskador görs på huvudplantornas två senaste årsskott som kan ha utsatts för vinterbetning. Äldre skador registreras inte liksom plantor som har dött av olika orsaker.