– Det som är avgörande för förtjänsten är enhetspriset gånger kubikmeter minus produktionskostnaden. Har man bra mark och därmed möjlighet att producera bättre virke är det tokigt att bara producera billiga kubikmeter, såvida inte de ökade produktionskostnaderna reducerar den samlade inkomsten. Det gäller både privat- och samhällsekonomiskt.
– Det är först och främst löv vi talar om, men med klimatförändringarna blir en ständigt större del av Sverige möjlig för odling av kvalitetsvirke av löv.
– De bästa priserna får man på ädellöv som ek, fågelbär, och sykomorlönn, men även ovanliga trädslag som valnöt, tysk oxel och turkisk hassel kan ge bra pris, säger Jens Peter.
För att lyckas med produktionen ska först och främst tillväxten maximeras, förklarar han.
– Man ska gallra tidligt och hårt för att få så bra träd som möjligt. Som regel är det nödvändigt att stamkvista för att förkorta produktionstiden och förbättra kvaliteten.
Jens Peter Skovsgaard, professor i skogsskötsel, SLUMan ska bara fokusera på de bästa träden i de bästa bestånden. Resten ska eldas upp, så det kan man strunta i. Det är ingen mening med att initiera denna form av skogsskötsel i medelålders eller gamla bestånd, det är bara unga bestånd som är intressanta.
– Den svenska marknaden är inte tillräckligt utvecklad för att kunna hantera kvalitetsvirke, men om vi inte börjar producera det uppstår inte heller marknaden.
Det finns välutvecklade marknader i andra europeiska länder. De högst betalda sortimenten säljs på auktion. Givetvis ska även Sverige vara med på den globala marknaden för kvalitetsvirke med högt betalda sortiment.
– Denna marknad är en nischmarknad med få kubikmeter. För att få virke som duger att leverera krävs fokus och superbra skogsskötsel.
Berättat för Karin Bernle
SKOGEN 5/2018