Det var en aktör på virkesmarknaden som var intresserad av detta i och med att jag idag arbetar som lärare. Ett snabbt svar på frågan skulle vara att framtiden ser ljus ut. Naturbruksgymnasiet i Kalix har ett ökat elevantal sen några år tillbaka och det ser ut att vara en i hållande trend. Några elever har en tydlig bild av vad de vill arbeta med efter gymnasiet, vart de vill bo och verka. Under gymnasietiden och dess praktik kan flera hinna få in en fot hos entreprenörer. Det skulle vara de mest glädjande svaret på frågan om hur elevernas framtidstro ser ut. Däremot vid närmare eftertanke så slår det mig att så är det idag, men det kan mycket väl vända hastigt. Till min kännedom får jag höra och se att fler utländska entreprenörer slår sig in på den svenska arbetsmarknaden. Inte bara hos en aktör på virkesmarknaden utan hos den ena efter den andre.
Idag är det vida brett och känt att de flesta skogsvårdsföretag har utländsk arbetskraft. Den utvecklingen kanske var oundviklig, vi blir trots allt mer bekväma de flesta av oss i Sverige. Men inom skogsmaskinsbranschen är ett av argumenten för att locka yngre av båda könen; ”arbetet idag är mycket enklare och lättare än vad det varit förr”.
De flesta aktörer på marknaden menar att det är brist på förare och nya entreprenörer. Därav har det blivit tvungna att hitta nya sätt att fylla den bristen på, med hjälp av utländska entreprenörer. Dock undrar jag om det verkligen är en sådan brist eller om det faktiskt är brist på billig arbetskraft?
NÅGONSTANS KOMMER MÄNSKLIGA FAKTORN IN
Idag är teknologin i maskinerna så noggrann att de flesta uppdragsgivare har en enorm koll på produktionen hos entreprenörerna. Uppdragsgivaren har därför väldigt lätt att år efter år kunna pressa entreprenören mer på både produktion och pris. Någonstans kommer dock den mänskliga faktorn in och vi kan inte pressa oss till vilket pris som helst. Hälsan kan till slut stå på spel och även livskvalitén, därför tvekar många unga att efter några år i branschen fortsätta. En del kanske aldrig ens fick in foten i branschen eftersom utvecklingskurvan inte var nog snabb. De få som faktiskt hade ambitionen att våga satsa och starta eget, vågade aldrig ta klivet för de insåg att de aldrig kan löna sig. De arbete många hade haft som en dröm och trivts med är inte längre ett alternativ. Eftersom idag har vi brist på billig arbetskraft.
Så vid närmare eftertanke så är min bild av ungas framtidstro inom skogen ljus idag, men kan likaväl vara som bortblåst i morgon. Idag är det inte speciellt vida känt att den utländska arbetskraften finns även inom skogsmaskinsbranschen, den dagen det blir ett faktum kan även det vara en vändpunkt för våra unga arbetsintresserade inom skogen.
Aktören som bad mig att skriva krönikan tyckte inte om mina fördjupade tankar, däremot tycker jag vi måste börja tänka på vilka vi vill se arbeta i skogen i framtiden.
JULIA BJÖRNFOT
Skogslärare på Naturbruksgymnasiet i Kalix