I det här numret tittar vi lite närmare på ”stor och liten”. Alltför ofta tänker vi att liten i skogen – till exempel liten skogsägare – är samma sak som stor. Enda skillnaden, just det, lite mindre. I Falstaff Fakirs anda: ”Dvärgen skiljes lätt från jätten, Se’n man omsorgsfullt har mätt ’en”.
Du läser nu ett smakprov ur tidningen SKOGEN.
Testa SKOGEN. Digitala utgåvor ingår»I själva verket handlar stor och liten lika mycket om kvalitet som om kvantitet. Små djur har en annan roll i naturen än stora. Små entreprenörer i skogen har andra ekonomiska nischer och affärsmodeller än stora. Och små skogsägare har andra drivkrafter än stora.
Visst, för att skapa ett kostnadseffektivt virkesflöde är det bra om alla gör på samma sätt. Men då tar vi inte vara på Sveriges unika blandning av små och stora enskilda skogsägare, av jättestora bolag, kyrkan, kommunerna och staten.
De största skogsägarna har förutsättningar att hantera skogsbruk med insatser av högutbildad och rutinerad personal. De kan utveckla modeller för plantageskogsbruk, nyttja stordriftsfördelar, planera naturvården på landskapsnivå. Nyckelbiotopsdebaclet är ett aktuellt exempel på att riktigt stora skogsägare har helt andra möjligheter än små.
Små skogsägare kan pysselsköta skogen, de kanske inte alls vill harva och sätta gran där storebror skulle ha gjort det. De kanske inte ens vill slutavverka skogen. De kanske inte ens vill bruka den för ett rikligt kassaflöde, utan satsa mycket mer på utsikten, fågelkvittret, favoritträdslaget, brännveden, viltet.
Sverige har en välutvecklad samverkan mellan stor och liten, inklusive modeller för hur flera små kan bli som en riktigt stor. Men lite för ofta syns det hur små skogsägare sugs med i den stora virkesströmmen in till industrin. Av lagstiftning, virkesköpare, välmenande rådgivare – och inte sällan oreflekterat av sig själva.
Bengt Ek, chefredaktör och ansvarig utgivareMen allt fler upptäcker möjligheterna med stor och liten. Förutom företagsamma småskogsägare kommer nu nya intressanta aktörer, som nystartade Föreningen skogens mångbruk. En annan är Virkesbörsen, som underlättar handel med udda sortiment. När säljs den första traven månvirke till entusiastiska tyska kunder?
Nära hälften av skogsfastigheterna i vårt land är mindre än 20 hektar. De ägarna har helt enkelt inte samma mål som de som äger två tusen hektar – eller två miljoner. Säkert kan aktiviteten på en och annan av de små fastigheterna öka om branschen lägger större fokus på de ”små” möjligheterna.
Stor behöver inte ställas mot liten. Men det vore dumt att blanda ihop dem.