Det är forskaren Axelina Jonsson som i sin doktorsavhandling studerat de långsiktiga effekterna av föryngringsåtgärder på volymproduktion, beståndsstruktur och ekonomi.
Hon har tittat på nyttan av markberedning, plantering med genetiskt förädlade plantor och snytbaggebehandling. Hon utgår också från att man sätter bästa trädslag för ståndorten.
Det visar sig ge både kortsiktiga och långsiktiga fördelar att på detta sätt skydda mot skador som torka, frost och snytbaggar.
Plantöverlevnaden ökar och ger markant högre volymproduktion även på sikt jämfört med naturligt föryngrade skogar.
Men kostsamma åtgärder, som att markbereda och plantera, görs tidigt i omloppstiden och påverkar den långsiktiga ekonomin negativt.
Ur ett strikt företagsekonomiskt perspektiv var naturlig föryngring ofta mer lönsamt efter en hel omloppstid än vid aktiva föryngringsåtgärder, skriver Axelina Jonsson i sin avhandling.
– Men det finns andra fördelar med aktiva föryngringsåtgärder. Högre tillväxt kan vara viktig för framtida råvarutillgång och kolinbindning kan minska klimatförändringarna, säger hon i ett nyhetsbrev från SLU:s institution för sydsvensk skogsvetenskap.
Att avstå från aktiv föryngring, som markberedning och plantering, är generellt inget alternativ, anser hon.
– Framtida forskning måste visa i vilka bestånd man kan lita på naturlig föryngring för att få både hög produktion och låga föryngringskostnader.
Axelina Jonsson har använt data från fältförsök över hela Sverige samt från riksskogstaxeringen för att fånga variationen hos olika ståndorter och klimat. Simuleringar med analyssystemet Heureka har gjorts för att kunna analysera hela omloppstiden. SKOGEN har tidigare skrivit om forskningsarbetet.