Per pluggar för vilt och löv 

 Släktgården i byn Bränderyd som ligger mellan Ramkvilla och Korsberga i Vetlanda kommun beskrivs av Per Maniette som en typisk gammal småbrukarfastighet med cirka 45 hektar skog och 15 hektar jordbruksmark.  

– Gården har funnits i släktens ägor ända tillbaka till 1700-talet, säger han. 

Oväntat med skog

Per blev skogsägare hals över huvud för drygt 25 år sedan här hans mormors bror Erik gick bort och testamentet visade att hela fastigheten skulle tillfalla Per. Än så länge bor Per och hans fru kvar i Strängnäs, men planen är att inom inte allt för länge flytta söderut för gott. 

– Jag har många starka barndomsminnen med Erik från skogen med jakt och sommarens höskördar med kor på bete. När barnen är utflugna är tanken att vi ska flytta dit, förvalta fastigheten och bruka den på ett ansvarsfullt sätt, säger Per. 

Välskött grandominans

När han tog över var det en väldigt välskött skog med dominans av gran. Kanske lite väl gammal och överhållen, och därmed obalanserad i åldersstrukturen. För att hålla sig till skogsbruksplanen blev det mycket slutavverkningar, och tyvärr med mycket röta i granen. 

– Slutavverkningar i för stor takt ger inte den naturupplevelse som jag vill ha i min skog. Stormarna Gudrun och Per bidrog till stor del till de stora kalhyggena och väckte tanken och intresse för en mer variationsrik skog. Framöver kommer vi försöka gå över till hyggesfritt skogsbruk, säger Per. 

Tidigare slåtteräng

Det är i det här sammanhanget som insatsen med att återväta delar av det som varit utdikad torvmark kommer in. Skiftet på knappt två hektar var en slåtterängnär Per var liten. Den slogs med lie eftersom det var för blött för traktorer och maskiner att ta sig dit. 

I dag har marken växt igen med gran och löv och blivit omklassad till skogsmark. 

– Jag har funderat länge vad jag skulle göra med den här biten. En tanke var att markbereda och plantera löv, men samtidigt verkar det vara svårt att få något att växa bra där.  

Kort betänktetid

Så när frågan kom från Anna Runesson på Skogsstyrelsen om att plugga igen ett antal diken för att höja nivån på grundvattnet behövde Per inte så mycket betänketid. 

– Jag hade ju läst om den här åtgärden som ett sätt att binda koldioxid, men visste inte riktigt att jag hade rätt mark för det. 

Kontakten med Skogsstyrelsen tycker Per har fungerat mycket bra. Först gjordes en inventering av marken på plats. 

– Sedan var Anna och jag ute ett par gånger till och pratade igenom hur det skulle gå till. En viktig grej är att pluggningen av dikena inte ska påverka grannfastigheterna. 

Jag tror att killen i grävmaskinen skulle kunna öppna en kapsyl med skopan”

Själva insatsen med grävmaskinen tog bara en dag. En minnesvärd upplevelse, säger Per. 

– Väldigt proffsigt hanterat alltihop. Och kunskapen från både Skogsstyrelsens personal och entreprenören imponerande. Jag tror att killen i grävmaskinen skulle kunna öppna en kapsyl med skopan, säger Per med ett skratt. 

Framåt då, vilka förhoppningar har du efter den här insatsen? 

– Jag hoppas bidra med en kolsänka som minskar klimatpåverkan. Det känns bra att göra något aktivt för biologisk mångfald och skapa en avskild plats för viltet. Jag tänker mig självföryngring av björk och al. Förhoppningsvis ger det fina naturupplevelser med nya växter och fåglar, kanske fladdermöss och grodor. Jag har även planer på att plantera ädellöv i anslutning till området. 

Fakta / Avtal & ersättning 

• Markägare som tecknar ett så kallat återvätningsavtal med Skogsstyrelsen får en engångsersättning för att kompensera den blötare markens lägre produktivitet.   

• Avtalet sträcker sig över 50 år och följer med fastigheten vid ägarskifte.  

• Skattemässigt fungerar det som ett naturvårdsavtal. Det är fritt fram för markägaren att bedriva aktivt skogsbruk på marken som återväts. 

• Ersättningen varierar med markens bördighet. Som högst kan den i år bli 38 675 kronor per hektar på mark med mycket hög bonitet i Skåne och Halland. Den lägsta ersättningen är 1 750 kronor för mark med låg bonitet i Norrbotten och Västerbotten. 

• Skogsstyrelsen står för kompetens och alla kostnader. Detta finansieras i sin tur med medel från Naturvårdsverket. 

Fakta / återvätning  

• Torvmark som dikas ut och blir torr läcker stora mängder koldioxid. Skogen som växer på marken kan inte kompensera med kolinlagring.  

• Nettoutsläppen från utdikade torvmarker motsvarar drygt hälften av den svenska fordonsflottans utsläpp.   

• Genom att plugga dikena och höja grundvattennivån minskar utsläppen.   

• Skogsstyrelsen vill helst plugga igen utdikad torvmark med hög bonitet i södra Sverige, eftersom det är från dessa marker som utsläppen är störst.   

Källa: Skogsstyrelsen