Ovälkommet besök

27 november 2007 Svenska folket har genom riksdagen gett myndigheterna ett knivskarpt svärd att bruka när skog ska skyddas. När Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen har bestämt sig finns inte mycket att förhandla om. För skogsägaren som har andra planer för sin skog är det i stort sett kört.

Ovälkommet besök

SKOGEN var med när Ulla Tagesson, skogsägare i Roslagen fick ett ovälkommet besök från länsstyrelsen. Släktgårdens hjärta — skogen — som försörjt gården med ved och byggnadsvirke de senaste 200 åren ska enligt länsstyrelsen inte längre brukas.

Vi sitter i köket hemma hos Ulla Tagesson. Hon känner sig kränkt, hotad och hon gråter. Länsstyrelsen förhandlare Torkel Öste sitter bredvid Ulla. Han representerar makten, är lugn och ödmjuk, men han är inte i köket för att hjälpa Ulla. Han är här för att ta den nyckelbiotopklassade skogen ifrån henne. 20 hektar bondgallrad skog som länsstyrelsen vill ha för att lägga intill ett redan skyddat skogsområde.

— Varför ska jag lämna ifrån mig skogen som jag fått i arv? Gården har tillhört släkten sen mitten av 1800-talet. Vi vill bruka den här gamla släktgården. Vad skulle du säga om länsstyrelsen kom hem till dig och sa; vi vill ha din tomt, så får du ge dig iväg därifrån?

— Men tanken är inte att du ska flytta härifrån, svarar Torkel Öste.
— Nej men jag förlorar allt det jag har jobbat för i 30 år. Jag får ingenting kvar att lämna till barn och barnbarn. Och vår skog som ni vill ha kvar ligger alldeles intill huset här. Vi behöver vår skog. Vi avverkar 60 kubikmeter brännved om året, säger Ulla Tagesson med gråten i halsen.

Torkel Öste, fastighetskonsult, specialist på att hjälpa myndigheter i samband med expropriation och markinlösen, är följsam och går försiktigt fram. Han vill inte röra upp känslorna i onödan. Torkel är van med den här typen av förhandlingar. Han vet också varför han är här. Skogen ska skyddas. Enligt biologisk expertis är Ullas skog en nyckelbiotop på kalkrik mark med flera rödlistade marksvampar som inte tål modernt skogsbruk med kalhuggning.

— Jag förstår inte, säger Ulla. Vi har inga planer på att kalavverka skogen. Vi vill fortsätta att plocka ut det vi behöver för att reparera och värma husen. Varför får vi inte fortsätta med det? Ska vi små skogsägare behöva lida för att bolagen har kalavverkat sina skogar?

Text: Tomas Lindberg tomas@skogen.se

Läs mer i kommande numret av SKOGEN.

Hämtar fler artiklar
Till Skogen startsida
På väg
Axel och Anders börjar på Forum Fastighetsekonomi
SkogsJobb