Skogen är fortfarande tät nog för att skymma klarsynen hos många skribenter. Det är svårt att med fakta bemöta den här typen av känslomässigt grundade åsikter.
Ett exempel är debattartikeln i Dagens Nyheter den 19 december med rubriken: ”Det brutala skogsbruket hotar den svenska folksjälen”.
Texten innehåller flera felaktiga påståenden. Att skogen skulle ha varit en allmän tillgång före 1850 är exempelvis lätt att vederlägga. Gustav Vasa konfiskerade visserligen stora delar av allmänningarna som ägdes gemensamt av svenska bönder, men långt ifrån alla.
Vid 1823-1824 års riksdag beslutades att sälja av något av kronoskogarna och att skifta ut allmänningar till delägarna. Orsaken var inte att där fanns något att bedriva ”brutalt skogsbruk på” utan att det rakt motsatta: Kronoskogarna och allmänningarna var så uthuggna att de kunde skiljas från den enskilda skogen genom att enbart bestå av ”kvarliggande toppar och ris”. Man önskade, genom att överföra dem till enskild ägo, faktiskt öka skogsförrådet, inte det motsatta.
Det var inte heller så stora arealer som ”ogenomtänkt skiftades ut”. Totalt rörde det sig om 45 751 hektar kronoskog, en rejäl areal men ändå blygsam i jämförelse med Sveriges skogsmarksareal på 22 – 28 miljoner hektar beroende på hur man räknar.
Att påstå att rovdrift på de utarmade kronoskogarna och allmänningarna som övergick i privat ägo skulle ha lett till biologisk utarmning och social katastrof stämmer inte heller.
Skogen och skogsbruket har möjliggjort livet på landet sådant det är nu. Det var knappast överavverkning som fick en miljon svenskar att dra till Nordamerika – och långt större skaror att flytta till städerna.
Kring 1850 hände det rakt motsatta till vad Tidholm påstår. Då var kronoskogarnas areal cirka 25 000 hektar och staten började att köpa skogsmark så att man vid sekelskiftet 1899 hade nära 4,5 miljoner hektar!
Men sanningen kanske inte är så viktig om uppsåtet är att agitera?
ROLF BJÖRHEDEN
Fotnot: Rolf Björheden är forskare hos Skogforsk. Han uttalar sig i detta sammanhang som privatperson och inte för dem.