Olika markeringar

Röse. De äldre markeringarna, som ofta tillkom under laga skiften, utgjordes oftast  av små stenrösen. När markeringarna placerades ut gjorde markägarna ofta jobbet efter lantmätarnas instruktioner.
Råsten. Fastigheternas hörn, som kallas gränspunkter, markerades med ”femstenarösen”. Stenen i mitten, ”hjärtstenen” eller ”råstenen”, anger exakt gränsens läge. På samma sätt markerades så kallade brytpunkter, alltså vinklar på fastighetsgränserna.
Råstenen brukar vara en toppig sten, omgärdad av mindre stenar och stenskärvor. Ibland lades tegelskärvor eller träkol under röset för att visa att det var ett verk av människohand.
Visarsten. Längs fastighetsgränserna, med bestämda inbördes avstånd, kunde så kallade visarstenar placeras. Dessa bestod av ett röse med tre stenar där stenen i mitten angav gränslinjens riktning. Över sankmarker markerades gränserna med kraftiga pålar.
Nyare material. Genom mätningsförordningen från 1921 förändras både markeringarnas material och deras inbördes avstånd i terrängen. Nu kunde fastighetens hörn märkas ut med gjuten betong, ståldubb som gjöts fast i cement, slogs in i sten och berg, eller rätt och slätt ett järnrör som drevs ned i marken. Nytt med denna förordning var också att ett kvadratiskt märke kunde huggas in eller gjutas i materialet.