Låst artikel för våra prenumeranter
Vänligen besök din profilsida för att se vilka av våra produkter som du har tillgång till samt mer information.
Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår support.
Var vänlig ladda om sidan
Tidsbegränsat erbjudande
Första månaden för 9 kronor! Prenumerera på Tidningen SKOGEN och lås upp skogliga nyheter varje dag. I över 110 år har vi bevakat svensk skogsvård, virkesmarknad och skogsteknik.
- Första månaden för 9 kronor
- Fri tillgång till dagliga skogsnyheter och kurerade nyhetsbrev
- Medlemskap i Föreningen Skogen
Redan prenumerant?
Det senaste årets betesskador summerades till elva procent.
– Andelen tallar som skadas varje år i Svealand har legat mellan 10 och 13 procent sedan inventeringen startade 2015. Resultaten står och stampar och vi ser tyvärr inte de tydliga förbättringar som vi såg i Götaland, säger Ellinor Lindmark, Skogsstyrelsens inventeringsledare för Äbin, i ett pressmeddelande.
De årliga inventeringarna, som omfattar 17 500 provytor, visar att Svealand har långt till målet på max fem procent betesskador.
– En mer positiv trend ser vi i att andelen tallar som aldrig skadats av vilt har ökat de senaste åren och ligger nu på 63 procent, en uppgång från drygt 50 procent år 2018, fortsätter Ellinor Lindmark.
Det beror bland annat på återbete, alltså att hjortdjuren betar på träd som redan har en skada sedan tidigare, uppger Skogsstyrelsen.
Myndigheten konstaterar också att betesskadorna är fortsatt höga trots att tallförekomsten ökar. Allt fler skogsägare väljer att sätta tall på mellanmarker, alltså marker där även gran kan trivas.
Målet på minst 25 procent tall på mellanmarker nås av 39 av 48 älgförvaltningsområden. På magra marker är andelen tall fortsatt hög och ligger på 83 procent
– Vi ser en bra måluppfyllelse i många älgförvaltningsområden när det gäller att plantera tall samt för andra trädslag som viltet tycker om, som rönn, asp, sälg och ek. Däremot har vi en god bit kvar till målen för andelen årsskador på tall och för andelen oskadade tallar. Det visar hur komplext systemet är och att vi därför behöver ett fortsatt tålmodigt, gemensamt arbete från alla aktörer inom viltförvaltningen, säger Matts Rollander, viltsamordnare Skogsstyrelsen region Mitt.
KARIN LEPIKKO