”Obruten äldre granskog – här trivs tretåig hackspett bäst”

Martin Green är forskare vid Lunds universitet och har en central roll inom Svensk Fågeltaxering.

Enligt honom ger den samlade forskningen om den tretågia hackspetten en annan bild än den som framkom vid SKOGENs intervju med Torbjörn Skytt. Åtminstone på de flesta områden. Men inledningsvis vill han också invända mot den andres metod.

– Visst kan en forskare dyka ner i nya områden, men jag tycker att han borde ha fått sin rapport vetenskapligt granskad och valt att rådfråga forskare inom biologi. Att inte göra det drabbar trovärdigheten, anser han.

Men vilka invändningar har han då i sakfrågorna? Jo, en hel del.

Lägre antal söderut

Exempelvis att den tretåiga hackspetten i första hand skulle söka sig till områden med granbarkborre. Att det, som Skytt menar, skulle övertrumfa behovet av sammanhängande skogar.

– Den enkla invändningen är att de stora utbrotten av granbarkborre är i södra Sverige.  Den tretåiga hackspetten förekommer visserligen i hela de boreala delarna av landet men ju längre söderut i desto lägre täthet och antal, säger han.

En anledning är att den har behov av annan föda än granbarkborre.

– För att du ska hitta ett bestånd av hackspettarna krävs exempelvis långhornsbaggar.

Det är framför allt en skogstyp som sticker ut med högsta täthet av fågeln, nämligen den fjällnära. 

Fjällnära skog är sammanhållen

– Det har betydelse att det i princip bara är de fjällnära områdena i Sverige som har mer eller mindre obrutna skogar och som har påverkats väldigt lite av skogsbruk, säger han.

Det behövs stora sammanhängande ytor med äldre granskog för att hysa någorlunda stabila populationer av fågeln.

– De finns även i fjällbjörkskog. Tillfälligtvis även i andra miljöer men där är förekomsten inte stabil.

Och reviren behöver vara stora. En mycket grov uppskattning är en kvadratkilometer på sommaren och två kvadratkilometer på vintern.

Beskrivningen av den tretåiga hackspetten som en storskalig nomad håller han inte med om.

Det betyder inte att den är kvar på precis samma punkt.

Håller sig i regionen

–  Det låter på Skytt som om den skulle hoppa runt helt fritt i Norden. Visst kan de vara opportunistiska och söka sig till områden efter storm eller brand. Men normalt flyttar den bara runt i regionen.

Den är så pass duktig på att hitta vedlevande insekter att den inte behöver flytta särskilt långt om förhållandena är de rätta, förklarar han.

Han håller med om att den gillar soliga kantzoner och försvagade träd överhuvudtaget. Och faktisk om att populationen på sina håll är livskraftig.

Men gränsen går inte mellan Norrlands fyra nordligaste län och övriga Sverige.

– Däremot finns en avsevärd skillnad mellan fjällnära och övriga skogar. Nedanför den fjällnära skogen bör den definitivt vara rödlistad, säger han.

Inte fungerande artskydd

Det finns ytterliga en fråga där han är enig med Torbjörn Skytt om, nämligen att dagens system för artskydd inte fungerar.

Men där upphör likheterna.

Själva grundfelet med systemet, enligt Martin, är att miljö och produktion i praktiken inte är jämställda mål. Det fungerar inte att producera råvara efter industrins önskemål och samtidigt behålla biologisk mångfald, anser han.

– Det som händer nu är att skogsägare lämnar in en avverkningsanmälan och, i väldigt få fall, klagar en ideell organisation.  Så här skulle det inte vara om systemet fungerade.

Och han tycker att utvecklingen tagit en oönskad riktning.

– Alla måste kunna kompromissa och jag tyckte att vi var på god väg. Men de politiska förslagen från huvuddelen av riksdagspartierna, vissa mer högljudda än andra, går nu åt fel håll.

”Polluter-Pays-Principle”

Han skulle, i likhet med exempelvis Naturskyddsföreningen, vilja att skogsnäringen fonderar medel. De skulle användas för att ersätta skogsägare när staten bildar reservat och andra skyddade områden.

Han vill se en Polluter-Pays-Principle, det vill säga att förorenaren betalar.

– Det borde gälla även för skogsbruket. Varför ska de areella näringarna ha någon slags frikort som andra verksamheter inte har?

Men han vill också understryka en viktig sak.

– Jag tror ingen på naturvårdssidan, om jag nu ska räkna mig dit, säger att vi absolut inte ska ha skogsbruk. Men det ska vara hållbart och allra helst stärka biologisk mångfald. Här är alternativa metoder, som vissa typer av hyggesfritt, intressanta.