Stina Brouneus och hennes familj såg fram emot att genomföra en slutavverkning. Den skulle säkra att den 200 hektar stora fastigheten i Västernorrland kunde stanna i familjen. Genom att ett syskon löstes ut skulle ett fjärde generationsskifte genomföras. Även fyra certifierade virkesköpare stod redo.
– 2016 lämnade vi in avverkningsanmälningar på två områden på drygt 20 hektar. Skogsstyrelsen hade inga invändningar, berättade hon.
– Men så i fjol, när vi skulle slutavverka, bestämde vi oss för att lämna in ytterligare en ansökan på fyra hektar eftersom den skogen var väldigt stormkänslig. Och då kom invändningar.
Handläggaren på Skogsstyrelsen bedömde att det fanns ungefär 25 hektar nyckelbiotoper på fastigheten, däribland de planerade avverkningarna.
– Det fanns ingenting som förvarnade om det här. En skogsbruksplan hade nyligen gjorts och inspektorerna kunde bara konstatera att det var en fint brukad skog med elva procent frivilliga avsättningar, berättade Stina Brouneus.
Det handlar om 6 600 skogskubikmeter med ett virkesvärde på tre miljoner kronor eller 45 procent av taxeringsvärdet.
Dessutom bedömde handläggaren att viss skogsmark var för känslig för att köra skogsmaskiner på. Och det innebar att ytterligare 5 000 skogskubikmeter mer eller mindre stängdes in.
Stina Brouneus och hennes pappa tycker att det varit svårt att kommunicera med handläggaren. Han ska exempelvis ha sagt ”att det är ingen idé att jag kommer ut i fält för jag kommer inte att ändra mig”.
– Och eftersom besluten inte är formella, det handlar bara om en notering i Skogsstyrelsens register, finns ingenstans att klaga. Det här är inget formellt skydd som exempelvis naturreservat som ju ger oss rätt till ersättning. Vi hamnar utanför rättsväsendet, sa Stina Brouneus.
Händelsen har också inneburit stark, känslomässig stress, berättade hon. Inte minst för hennes pappa ”som har älskat att sköta den här skogen, röjt och gallrat, i 40 år”.
Politikerna i den inbjudna panelen fick frågan: Är detta rimligt? Nej, det tyckte ingen.
Magnus Oscarsson, Kristdemokraterna och Johan Hultberg, Moderaterna, tyckte att fallet visar att man ska sluta med nyckelbiotopsinventeringarna eftersom de inte är rättssäkra.
– Min stora oro är dessutom att skogsägare ”städar undan” innan nyckelbiotopsinventeringarna, sa Johan Hultberg.
Stina Bergström, Miljöpartiet, ansåg istället att detta visar att nyckelbiotopsinventeringarna behövs.
– Jag vill ju inte få veta precis innan jag ska avverka att jag har en nyckelbiotop, sa hon.
Någon påpekade att det är skogsnäringen själv som gått med på att FSC-märkt virke inte får komma från nyckelbiotoper.
Linda Eriksson från Skogsindustrierna fick kommentera detta.
– När man är efterklok så kanske man inte skulle ha gått med på det här, inte när det är andra som styr definitionen av nyckelbiotoper, sa hon.
En annan tung punkt på Skogens dag i riksdagen var ekosystemtjänster. Författaren, docent och skogsägaren Ola Engelmark, uppmanade skogsägare att vara företagare. Själv driver han och hustrun en verksamhet som utvecklar matprodukter från skogen.
– Det duger inte att bara vänta på att träden ska växa klart för att säljas som timmer och ved. Se till att förädla skogen och sätt ditt eget pris på varorna. Det är bara i skogs- och mjölkbranschen som man låter kunderna sätta priset.
Skogens dag i riksdagen arrangerades den 19 april. Läs mer i SKOGEN 5/2018