Martin är en nestor inom den finländska skogbranschen. Han har gjort allt från att sälja skogsmaskiner till att engagera sig i PEFC, i Finland och i Europa.
–Jag har nu definitivt gjord mitt. Utvecklingen inom branschen går rasande fort och mitt nätverk går också i pension så det är svårt att hålla sig uppdaterad.
Kommer du inte att sakna skogsfrågorna?
–Det gjorde jag de första månaderna efter pensionen för fyra år sedan. Men sedan upptäckte jag att det var bättre att sitta på läktaren med glada tillrop till hockeyspelarna på plan.
Du var skogsdirektör och chef för MTK (motsv. LRF Skogsägarna) i tio år fram till 2003?
–Det var dramatiska år. Fram till en bit in på 2000-talet ökade importen från Ryssland till en fjärdel av den finländska råvaruförbrukningen, 20 miljoner kubik. Idag har importen halverats och är dessutom dyrare på grund av tullar. För vår skogsindustri var det ett hårt slag.
Och sen, lagom till eurons införande, bytte du och blev vice vd för Metsäliitto?
–Vi har en lag som bestämmer att skogsvårdsföreningarna (motsv. skogsägareföreningarna) enbart får syssla med skogsvård och ska ta vara på skogsägarnas ekonomiska intressen. Metso Group** (tidigare Metsäliitto) ägs av mer än 100 000 skogsägare, men alla industrier ska agera på en fri marknad. Den här tudelningen har inte alltid varit bra för oss, det gjorde våra råvaruinköp dyra. Jämfört med Sveriges motsvarighet Södra har vi inte kunnat agera lika marknads-mässigt vid låg efterfrågan och lägre råvarupriser. Dessutom hade vi en hårdare energibeskattning. OK, vi fick vissa statliga stöd till skogsvård.
Men en ändring är på gång?
–Finland får en ny skogsvårdslag från och med 2014, en betydligt liberalare lag. Då tar man också bort det framskjutna kravet på skogsvårdsföreningarna att ta vara på skogsägarnas ekonomiska intressen. Det har ofta lett till att priserna på råvaran hållits höga.
Nämn en stark upplevelse i skogsbranschen under din aktiva tid?
–Det var tråkigt när det inte gick att genomföra en gemensam nordisk certifiering. Sverige, Norge och Finland var nära 1997, men då hoppade svenskarna av. Det var dåvarande AssiDomän som inte ville vara med och då följde den övriga svenska industrin efter och gick med i FSC istället. Men nu ser vi resultatet och det ser inte så bra ut.
Hur menar du?
–FSC tog över i Sverige. Man hade hoppats på ett mer konfliktfritt skogsbruk, men så blev det alltså inte. Och nu har miljöorganisationerna hoppat av. Nordisk skogscertifiering blev tre år senare PEFC, som nu växer och är den största i världen.
Din tid på MTK, började nästan med ett paradigmskifte, ett nytt synsätt?
–Jag började som chef där 1993, ett år efter miljökonferensen i Rio. Då fick vi tänka om och inte bara i produktionstermer. Miljötänkandet tog plats i skogen och nu kan vi i Finland berömma oss av att vi avsatt mest strikt skyddad skog i hela Europa med Sverige som god tvåa.
Privat då? Har du någon egen skog?
–Mina farbröder tog över släktgården med skog i Österbotten. Efter pensioneringen trodde jag att det skulle finnas tid för en egen skog. Jag bestämde mig för vissa kriterier. Skogsgården skulle få ligga max tre timmars bilresa från Helsingfors och den skulle avkasta fyra procent på insatt kapital! Erfarna skogsägare sa åt mig att det är nog bara att drömma om. De hade rätt. Kalkylerna låg 15-20 procent under den avkastningsnivån. Jag följde marknaden väldigt noga och lade flera anbud. Men det blev inget napp och nu har jag lagt av jakten på egen skog.
SKOGEN 12/2012
*Motsvarande jägmästare
**Metso Group kan jämföras med Södra, men är väsentligt större och har dessutom pappersindustrier.