Skogen framstår nu som mindre kaotisk och kan ges förutsättningar att betydligt öka bidraget till samhället och sina ägare.
Den nya artskyddsförordningen har bemötts positivt. Det tidigare skyddet av hotade arter har gått från att gälla enskilda individer till skydd på artnivå. Saknas gör dock fortfarande förklaring av den nya förordningen för att göra den begriplig, användbar och entusiasmerande för oss 320 000 skogsägare. Även tillsynsmyndigheten Skogsstyrelsen, domstolar och jurister behöver klargörande text för att utföra sina roller.
TV-programmet ”Vetenskapens Värld: Slaget om skogen fortsätter” gav mycket information som, vad jag sett, i varje fall ännu inte anmälts. Efter det programmet blir det svårt för någon att hävda att den biologiska mångfalden förbättrats de senaste 30 åren. Inte heller att trakthyggesbruket som skötselmetod är mest lönsam, höjer kolsänkan och bidrar till den biologiska mångfalden.
Bra program som effektivt avförde ett antal falska ”sanningar” ur debatten. Jämförelser med Finland gjorde att sakligheten i det framförda blev trovärdigt.
SKA 22 – INTE SÅ ANVÄNDBAR UTAN EKONOMISKA BERÄKNINGAR
Skogsstyrelsen publicerade SKA 22 vid ett seminarium 26/10 som sänts i TV:s Forum. SKA 22 beställdes av regeringen för två år sedan och har sedan utarbetats av ett tiotal experter inom olika områden som redogjorde för sina avsnitt vid seminariet. Klargörande både i sak och slutsatser om hur mycket virke som kan tas ut ur den svenska skogen per år, nämligen 95 – 100 miljoner kubikmeter fast mått under bark. Beräkningar för sex olika senarior som avspeglade vad de politiska instanserna, Sveriges riksdag och EU, kan besluta om skogsbrukets inriktning och omfattning.
Verkade utmärkt ända tills det under frågestunden framkom att det i regeringens uppdrag till Skogsstyrelsen fanns en avgränsning. Utredningen skulle inte bygga på ekonomiska beräkningar om lönsamhet. Därmed minskade användbarheten av det som redovisats. Hur ämnar regeringen använda SKA 22? När de ekonomiska förutsättningarna inte är med kan regeringen knappast pröva vilka möjligheter den har för att förbättra förutsättningar för att nå målen för total avverkning, biologisk mångfald, kolsänka och sysselsättning i glesbygden.
ANVÄND KONKURRENSLAGSTIFTNINGEN PÅ VIRKESMARKNADEN
Omöjliggör för virkesköparna att som idag hålla ner vedpriserna långt under de internationella nivåerna. Regeringen har konkurrenslagstiftningen och Sveakog (ägarens krav på avkastning) som utmärkta verktyg för att få slut på ofoget. Då kommer de svenska skogsägarna att göra allt de kan för att öka utbudet av virke nu och på sikt. Det finns många sätt, men det mest uppenbara är att börja bruka den skogsmark som idag, med starkt nedpressade priser, inte lönar sig att bruka. Jag är övertygad om att Skogsstyrelsen lätt kan beräkna hur mycket mer virke som skulle avverkas uthålligt om virkespriserna ökade med cirka 40 procent.
IDAG ÄR FLERA SKÖTSELÅTGÄRDER OLÖNSAMMA
Åtgärder som idag är olönsamma är exempelvis förstagallring, skogsbruk i otillgängliga trakter samt röjning av mindre bördiga trakter.
Bättre virkespriser skulle också öka incitamentet för skogsägaren att på frivillig väg ställa om produktionen i trakthyggesbruket till mer högvärdigt virke, som timmer. Detta för att komma bort från dagens dominans av lågvärd virkesproduktion som ger oönskade effekter på kolsänka och biologisk mångfald. Som jämförelse, titta själva hur varje kvadratmeter mark används i södra Tyskland och Schweiz. Det finns garanterat många skogsägare i Sverige som är villiga att gå från idén om mer högvärdigt virke till praktisk handling.
HÄR ÄR MINA TRE FÖRSLAG TILL REGERINGEN:
- Komplettera artskyddsförordningen med tilläggsföreskrifter som höjer begriplighet, användbarhet, motivation för skogsägarna och preciseringar för Skogsstyrelsens och domstolarnas roller.
Fullfölj SKA 22 med en ekonomisk beräkning av utredningens resultat för att få ett bättre underlag för åtgärder som syftar till ökning av virkesmängd, kolsänka, mångfald och sysselsättning i glesbygd.
Omöjliggör för virkesköparna att som idag hålla ner virkespriserna långt under de internationella priserna. På så sätt ökar skogsägarnas motiv för ett intensivare bruk och bruk av även svaga och avsides marker.
WILHELM DYRSSEN, skogsägare och civilekonom