Tiotusentals besökare flyter förbi på flisspåret, skogsbrukets vartannatårliga catwalk för sittryggsäckar, rejäla skor, skogsskjortor och en och annan vältränad t-shirtfri ”sixpac”. Här borde man ordna tävlingen ”Årets skogskeps” med tanke på alla dess former och modets växlingar. Faktum är att jag häromåret bad Ebba von Sydow vara domare i just en sådan. Hon svarade entusiastiskt, men hennes schema var fullt.
När vi frågade er läsare om ni ska gå på någon av årets skogsmässor var entusiasmen också enastående. En skogsmässa, visar det sig, är så mycket mer än de senaste maskinnyheterna. Här träffar man fler rågrannar än i skogen. Det är återseende, nördsnack, jakt på egna affärsidéer, träffar med folk som tycker likadant och möten med människor som tycker tvärt emot. Det är virkesmarknad, skogsskötsel, utrustning, skogspolitik och skogsägarlycka.
Alla vi som hängt på fler skogsmässor än vi kan räkna, i fler decennier än vi vill medge, gläder oss åt utvecklingen: Kvinnornas intåg, de fulla utställarnas uttåg, den tekniska utvecklingen och montermusens död (han som satt längst in i montern och väntade på att besökaren skulle tränga sig in med en bön om att få köpa något).
Men vi är också många som har nya förhoppningar inför kommande mässor. Fler skogstjänstemän som lämnar mötesrum och datorer och träffar ”verklighetens” experter. Mer tjänstemän på mässorna och fler skogsägare på Skogsnäringsveckan – då skulle det bli fart på skogssnacket!
Ännu färre starkölsburkar önskar vi också.
Och nedpackning av montrarna först när det verkligen är tomt på spåret.
Många hundra utställare önskar sig även att mässorna något år inte ska krocka med barnens skolavslutningar och examensfirande.
Men mest av allt. Sprid ut glädjen! Att bli bjuden Elmia och Nolia vartannat år med en vecka mellan – vare sig man är utställare eller besökare – är som att heta Eva och fylla år på julafton.
SKOGEN 5/2015