Världens länder har noll koll på sina skogar. De nationer som både vet hur mycket skog de har och kan uttala sig hyggligt säkert om trenderna i skogens utveckling kan listas här på en rad: Sverige, Norge, Finland, Österrike och Schweiz.
Betydligt fler länder har visserligen en rikstäckande inventering och är på gång men de stora skogsländerna skjuter den globala statistiken i sank: Brasilien verkar bara fokusera på den biologiska mångfalden i sina inventeringar, inte virkestillgångarna. Kanada tycks ha bestämt sig för att skogen inte förändras alls. I Ryssland värjer sig gamla sovjetdespoter mot att sanningen om landets skogar fastställs. Siffrorna om Kinas skogar är mer mystiska än ett kinesiskt pussel.
Sverige och Sida har länge stött skogsinventering genom FAO som numera har en mycket rationell metod, kallad ”National Forest Assesment 500”. De inventeringar man stöder får inte ta mer än 500 dagar, ska mäta högst 500 parametrar, omfatta högst 500 inventerade trakter och engagera högst 500 experter. Och de får bara kosta 500 000 dollar i bistånd. Mer pengar behövs faktiskt inte. GPS och mobiltelefoni har revolutionerat skogsinventeringen.
Den sista 500-faktorn, den låga kostnaden, har avskräckt somliga utvecklingsländer. Där letar ledarskiktet hellre upp bistånd med mångmiljonslack som kan föda administrationen.
De usla kunskaperna om världens skogar är naturligtvis förödande när man ska ta itu med klimatproblemen. Man kan inte stoppa avskogningen, inte sätta nationella mål, inte jämföra ländernas möjligheter, inte skapa en konstruktiv klimatpolitik. Och klimatet är bara ett område av många där skogspolitiska beslut på bra underlag är avgörande för en lycklig global utveckling. Skogen betyder lika mycket för biologisk mångfald, handel, fattigdomsbekämpning, livsmedelsförsörjning, jämställdhet, landsbygdsutveckling, energi, ökenbegränsning, vattenvård, äganderätt — listan kan göras hur lång som helst.
Fakta om skogen blir först riktigt användbara när de också kan analyseras. I Sverige har vi avverkningsberäkningar och andra erfarenheter att dela med oss av. Sida vill engagera det svenska skogsklustret mer i den globala fattigdomsbekämpningen och vi har all anledning att tacka ja till inbjudan. För vår egen skull och för omvärldens.
Men även om Sverige är bra på att inventera och analysera sina virkestillgångar återstår mycket att göra inom inventeringen av andra skogliga värden. Den biologiska mångfalden kommer snart att stå i fokus i klimatdebatten. Det har tagit nästan 100 år att utveckla vår taxering av virket. Vi har troligen inte lika lång tid på oss att utveckla en taxering där vi systematiskt kan följa de enskilda arternas utveckling. Trots att vi även där ligger långt framme internationellt efter 20 års pionjärarbete har vi,
Signatur, Bengt Ek jämfört med virket, fortfarande nästan noll koll.
Text: Bengt Ek, chefredaktör och ansvarig utgivare