Alltså behovet av att aktivt vårda naturhänsynen.
I 25 år har vi lämnat massor av hänsynsytor och träd som ska växa in i det nya beståndet. Men nu klarnar det att en mycket stor del av dessa inte bara kan lämnas, utan behöver skötas. Ofta gallras fram, i takt med att den nya skogen växer upp och tränger sig på.
Du läser nu ett smakprov ur tidningen SKOGEN.
Testa SKOGEN. Digitala utgåvor ingår»På Höstexkursionen argumenterade politiker för att skogsägare inte själva borde behöva bära sådana direkta kostnader för naturvården. Men vi vet ju hur det ser ut i statskassan. Den eftersatta vården av de offentligt ägda reservaten talar sitt tydliga språk.
Samtidig som denna nya kostnadspost i skogsskötseln dyker upp kommer beskedet att vi avverkar 93, 94 miljoner kubikmeter om året, ungefär lika mycket som skogen växer till. De senaste 70 åren har skogsägarna kunnat parera sjunkande realpriser på virke med ökande tillväxt och virkesförråd. Har den lösningen kommit till vägs ände? Klarar vi inte att öka produktionsapparaten mer?
Jo, under exkursionen presenterade Södra sin lösning: 20 procent högre tillväxt i skogen till år 2050. Åtföljd av effektivare naturvård.
En möjlig utveckling i hela landet blir just att tillväxten ökar utan att virkesförrådet blir särskilt mycket större. Man kan till exempel tänka sig snabbare växande granar i skogar som inte gallras utan är tätare och ekonomiskt mogna att avverka tidigare än i dag.
Och att den gamla produktionsskogen över 80 år försvinner. Skogsstyrelsen har pekat på att skogstillståndet redan är på väg i den riktningen. 
Bengt Ek, chefredaktör och ansvarig utgivareTempot skruvas upp: Mer tillväxt för att försörja industrin, för att möta sjunkande virkespriser och för att tillgodose samhällets behov av bra råvara. Vilket ökar behovet av mer passiv och aktiv naturvård.
Hur långt vill vi skruva upp dessa kranar? Frågan är lika aktuell på många enskilda fastigheter som på nationell nivå.
Läs mycket mer om Höstexkursionen i SKOGEN nr 10/2019.
SKOGEN 10/2019