Mats Hagner svarar på kritiken.
Är det du Lars, eller jag, som är den där pojken, som uppdagar att kejsaren är naken? Ändå är det bra att Du Lars Lundqvist, äntligen framför Dina åsikter offentligt. Eftersom Du beskriver Naturkultur på ett bra sätt, är jag tacksam. Det behövs bara några vetenskapliga korrigeringar.
Naturkultur är en ekonomisk princip, som innebär att man använder all tillgänglig kunskap vid skötseln av skog. Det nya är att kunskapen förs ut i skogen genom att välutbildade personer märker träd. Ingen kan optimera gallringen genom att bara beakta ett enskilt träd, utan man tvingas göra en beräkning av vad som händer i den grupp av träd som delar på centrumträdets tillväxtresurser.
Mina datormodeller är matade med kunskap. Från Din doktorsavhandling har jag hämtat uppgiften att alla träd i de skiktade skogarna, som SLU blädade under två till sex decennier, hade ungefär samma årsring, oavsett diameter. Konkurrensen mellan träden visar sig i att gruppen aldrig kan producera mer än boniteten. Står träden för glest kan de inte utnyttja ståndortens resurser.
Trädmärkaren använder datorn när han blir tveksam, och det blir han ofta i en ny skog hos en ny skogsägare. Det beror på att det inte är lätt att lägga ögonmåttet rätt. Vid trädval, som syftar till att maximera den totala nyttan på kort och lång sikt, måste man nämligen ta samtidig hänsyn till: skogsägarens aktuella ekonomi, hans önskemål om skogens utseende, biodiversitet, jakt, renbete, fornlämningar, virkesprislista över diameter och kvalitet, avverkningsteknik och kostnader, egenskaper hos varje träd i gruppen, bladmängd, vitalitet och defekter liksom naturlig återväxt eller kostnad för plantering. Ifall gruppen innehåller enbart träd som är ekonomiskt mogna, dvs. sådana som ger för låg ränta på sitt eget värde, blir resultatet att alla träd skördas och att en lucka eller ett hygge skapas. Givetvis ingår risk för stormfällning i bedömningen.
Skogsägaren betalar för trädmärkning, men våra försök och praktisk tillämpning visar att han trots det fördubblar sitt skogsbruksnetto. Enkelt uttryckt beror det på att kostnaderna för trädmärkning och plockhuggning kompenseras av grövre och bättre virke, och av att kvarlämnade träd ersätter nästan hela återväxtkostnaden.
Den som köper fastigheten betalar mycket mer för beskogade områden än för kalhyggen. Riskerna för stormfällning minskar eftersom kalhyg-geskanter aldrig uppstår och därför att skiktad skog är mer stormfast än pelarsalar. Det är inte underligt att man förbjudit kalhyggesbruk i Tyskland, Dan-mark och är på väg att göra detsamma i Skottland. Sedan man tog beslutet i Tyskland 1991 har ekonomin förbättrats väsentligt, samtidigt som man vunnit alla andra fördelar.
Du diskuterar gallringsintensitet, stående volym och volymproduktion. Ett allvarligt vetenskapligt misstag, som Du och många produktionsforskare gör, är att Ni blandar samman bladyta med stamvolym, trots att Ni vet att solenergin fångas av blad och inte av stammar. Som Du mycket riktigt påpekar, kan det inte bli någon produktion utan träd. I en skiktad skog kan skogsskötaren välja att ha bladytan på en stor andel småträd, vilka tillsammans har stor bladyta och hög produktion av stamvirke. I en sådan skog är den stående volymen låg.
Mycket riktigt påpekar Du att tillämpning av ”blädning” i början av seklet resulterade i låg hektarproduktion. Det berodde på att man, i den djupa ekonomiska krisen mel-lan världskrigen, ofta tillämpade dimensionshuggning, utan hänsyn till kvaliteten på de träd som befriades, och utan berikande plantering. Vid Naturkultur håller man skogen tät med avseende på bladyta, vilket yttrar sig i berikande plantering om naturlig återväxt saknas. Detta ger en hög volymproduktion oavsett stående volym.
Vid Tvärvägen i Hammerdal utförde SCA ”fjällskogshuggning” och lämnade 5 m3sk per hektar 1968 utan att plantera luckorna. Angränsande bestånd gallrades 1969 på konventionellt sätt. Björn Elfving redovisar 2006 följande. Trots att det fjällskogshuggna beståndet är luckigt och ojämnt med bara 152 m3 per ha, har det nu en löpande tillväxt på 7.8 m3 per ha. Det konventionellt gallrade har hög stående volym, 376 m3 per hektar, men något lägre tillväxt, 7.4 m3 per hektar.
Att så kallad ”sönderhuggen” skog kan vara högproduktiv i jämförelse med konventionellt låggallrad har Du och Elfving just redovisat i en vetenskaplig tidskrift. De höggallrade ytorna med många småträd, gav dubbelt så hög volymproduktion, som de låggallrade ytorna med stora träd, trots samma gallringsstyrka (se figur). 
I samma publikation visar Du också att kraftig gallring sänker volymtillväxten. Detta är kunskaper som tillämpas vid Naturkultur.
Med grunddata från Dina gallringsytor gjorde jag en mer djupgående statistisk bearbetning än Din. Min rapport visar att produktionen vid en given gallringsintensitet, blev störst i de parceller som hade lägst stående volym. Datorn skiljde effekten av blad-ytans reduktion från effekten av kvarlämnad kubikmassan.
De forskare som byggt produktionsmodeller på analyser av rikstaxytor, har tyvärr dragit samma felaktiga slutsats som Du, dvs. att volymproduktionen ökar med stående volym. I deras fall beror misstaget på ett falskt samband som har sin grund i markens bördighet. Alla vet att skogens täthet är större på bördig mark än på mager. Forskarna tror sig lyfta undan effekten av bördigheten genom att lägga in boniteten som förklarande variabel. Kvar finns emellertid en tredjedel av bördigheten, eftersom boniteten, uppskattad genom observationer av vegetation, endast förklarar två tredjedelar av variationen. Vid analys av tusentals ytor visar sig därför ett falskt positivt samband mellan stamvolym och volymproduktion.
I ditt eget doktorsarbete, som gällde vad som skett i blädade ytor, drog Du slutsatsen, utan någon statistisk analys, att det förelåg ett positivt samband mellan stående volym och volymtillväxt. Du förstod tyvärr inte att volymproduktionen var större på bördiga ytor. Hade Du gjort en statistisk bearbetning, med samtidigt beaktande av bördighet, bladyta efter gallring (gallringsstyrka), och stående volym, hade Du sett att Ditt positiva samband förbytts av ett negativt.
Slutsatsen är, dragen ur Ditt eget material, att hög volymproduktion uppnås om man gallrar så att ”restskogen” innehåller en hög andel av små träd, dvs. om man skapar en skog med låg stående stamvolym, men med stor bladyta.
Produktionsforskare, som utgick från experimentellt material, visade att den stående kubikmassan kunde varieras inom vida gränser utan att den löpande tillväxten reducerades.
Det är mänskligt och förståeligt att Du inte vågat delta i de seminarier och offentliga diskussioner, som jag inbjudit Dig till. Din artikel är ett desperat försök att dölja sanningen om de vetenskapliga misstag, som kostar Sveriges skogsägare flera miljarder kronor per år.
Mats Hagner
professor emeritus
Debattinlägg i SKOGEN 6/07