När en artikel börjar med att misskreditera personer som har avvikande åsikter om skogsbruk– då vet vi att de sakliga argumenten tryter. Så gör Agneta Blomkvist och Peter Lindgren i sin artikel på SKOGENdebatt (den 5 mars).
Några idéer som framförs är att ”Skogsindustriellt komplex styr Sverige”. Vilka belägg finns då enligt dem för detta?
Författarna hänvisar till Skogsstyrelsen hårt kritiserade rapport om ”Makten över skogen”, som redan fått kritik för att en viktig grupp inte ens diskuterades – skogsägarna själva. Rapporten ”glömde” cirka 300 000 skogsägare och skogens vikt för vår välfärd- hur kan en sådan rapport vara trovärdig?
Texten fortsätter med att hitta på att 1950-talet var en sorts fantastisk tid för skogen, att ”På 1950-talet fanns det gott om orörda naturskogar.”
Intressant påstående, då författarna vet att vi inte har pålitlig kunskap om hur skogarnas naturvärden var bättre. Vi hade precis kommit ut ur en stor nyodlingsprocess där cirka 1,5 miljoner hektar skog tagits i anspråk till odlingsmark som sedan raskt övergavs och började använda DDT – hur kan naturskogarna ha haft bättre tillstånd? Författarna hänvisar själv till DDT som ett problem, förresten.
Istiden återkommer till våra breddgrader hela tiden. Den senaste istiden lämnade för cirka 8 000 år sedan – då kom människor direkt till stränderna och började jaga och fiska säl och ren. Senare kom de att hålla boskap som skapade naturvärden i påverkade skogar och även ledde till svedjebruk. Naturligt har även cirka fem till tio procent av alla landareal brunnit varje år. När tror författarna att urskogarna fanns?
Historien om skogen startar väl knappast på 1950- talet?
Trakthyggesbruk har genomförts i flera hundra år i boreala skogar, de vet de pålästa. Blädningsbruk påbörjades i Frankrike på 1890- talet som skogsskötselmetod i alperna för att bland annat hindra erosion i bergstrakter. Har Sverige plötsliga problem med erosion på ett nationellt plan? Vill vi binda mindre mängd koldioxid och inte gynna klimatet har jag hört att metoden är bra.
Att sedan ytterligare kritisera en av Sveriges mest kunniga forskare på blädning, Lars Lundqvist är ett lågvattenmärke. Hur mycket forskning har författarna gjort i frågan? Lundqvist har under fyra årtionden forskat på SLU- rankat högt upp i internationella rankningar ofta med de andra två stora: universitet som Wageningen och UC Davis.
Dessutom: nyckelbiotopsinventeringen upphörde inte med Skogsstyrelsen. Mark- och Miljödomstolen dömde att inventeringen var rättsvidrig och får inte användas längre. Eller tycker författarna att vi ska hoppa över domstolarna? Då kanske vi kan skippa hela fridlysningslistan? Vore det bra?
Jag rekommenderar författarna att nästa gång skriva en artikel som innehåller saklig kritik med underbyggda vetenskapliga argument och beprövade erfarenheter.
Simon H. Ekmåne, jägmästare