
Att skogen drabbades så hårt av Gudrun berodde på flera faktorer utöver den kraftiga vinden. Bland annat bidrog det faktum att marken var blöt och saknade tjäle. Det är också ovanligt med så starka västliga vindbyar – orkanstyrka, det vill säga 33 meter per sekund – i områdena kring Ljungby och Växjö.
Till det kom att många av granplanteringarna var enahanda och likåldriga.
Hur vanligt är detta? Hur stor är risken att något liknande inträffar?
Väder känner förstås inte någon regelbundenhet, men det går att laborera med sannolikheter och så kallad återkomsttid för extremväder. Det senare är något som SMHI beräknar utifrån sin statistik över tidigare väderhändelser och en återkomsttid på tjugo år betyder att en händelse inträffar i genomsnitt vart tjugonde år. Då är sannolikheten att den inträffar ett enskilt år en på tjugo.
Men sannolikheten att den inträffar någon gång under 20 år är 64 procent – en ackumulerad risk som betyder att risken att det inträffar är större än att det inte gör det.
I det värst drabbade området i sydvästra Småland är återkomsttiden högre än 50 år. I stora delar av Småland, Halland och norra Skåne har de byvindhastigheter som förekom under stormen Gudrun en beräknad återkomsttid på mellan 20 och 50 år. Lokalt i bland annat östra Svealand är återkomsttiderna över 20 år, enligt SMHI.
Tanken eller snarare känslan att ”nu har det inte stormat på länge, snart kommer det” har inget stöd i statistiken. Det mänskliga tänkandet har i alla fall rätt i att skogen klarar sig bättre om den är olikåldrig och innehåller fler trädslag när det blåser upp. Och det gör det förr eller senare.
Fotnot: SMHI:s analys av återkomsttider gjordes 2015 och nyare data skulle kunna ge andra resultat.