Mossa, mussla och öring trivs i Ulfs skyddade sumpskog

Ulf Johansson på Sjösgärde gård öster om Falkenberg har både ett biotopskydd och ett naturvårdsavtal på sin skogsmark. Biotopskyddet är en ädellövskog med ek och där finns bland annat en liten mussellav som nu har ett evigt skydd.

Fem år innan området bedömdes som skyddsvärt var det stämplat för gallring. Åsikten var att där inte fanns några naturvärden, men synen ändrades.

Naturvårdsområdet ligger granne och består av al- och björksumpskog runt en skogsbäck som rinner samman med en större å. I vattnen finns öring och flodpärlmussla.

– Skogsstyrelsen tog initiativet till biotopskyddet i ekskogen och då ville jag gärna ha naturvårdsavtal för ett område intill. Jag skulle ändå inte ha kunnat bruka det produktivt. Vi hade en bra dialog, säger Ulf.

Han fick 52 000 kronor i ersättning när naturvårdsavtalet tecknades, vilket motsvarar ungefär 70 000 i dagens penningvärde.

– Det man värderar är de begränsningar jag får i utnyttjandet av marken, förklarar Ulf.

I avtalet står att fastighetsägaren förstår att den överenskomna ersättningen är lägre än den ekonomiska inskränkning som avtalet innebär.

Biotopskyddet omfattar cirka 15 hektar och gäller för all framtid. Naturvårdsavtalet omfattar 3,5 hektar och är tidsbegränsat. Det tecknades 2008 och gäller i femtio år, så nu återstår 33 år innan det löper ut. Gården har också 110 hektar produktiv skog, varav cirka 30 procent löv. Tidigare födde man upp köttdjur, men sedan fem-sex år är det bara skogsbruk som gäller.

Ulf har tidigare varit sågverksarbetare och suttit i Södras styrelse. I dag är är han deltidsanställd på LRF i Stockholm.

Han hoppar mellan tuvorna när han visar upp sitt naturvårdsområde för SKOGEN, men det går inte att undvika rejäla klafs. Så är det i en alltmer sällsynt naturtyp där det livsviktiga skogsvattnet flödar mellan rötter och mossa.

Det hade varit svårt att bedriva något aktivt bruk här – det är för blött – men nu ska det delvis avverkas för att målet om trädslagsblandning (utan gran) ska komma närmare. Trädskiktet ska vara slutet, bestå av äldre träd och skugga den fuktiga marken.

Vattendragen ska alltid vara skuggade för att temperaturen ska hållas nere.

– Några hundra meter gran ska bort för att ge alen ännu bättre förutsättningar, säger Ulf Johansson.

Det är Skogsstyrelsen som bestämmer över eventuella skötselåtgärder i områden som skyddas med naturvårdsavtal.

– De bestämmer om virke ska transporteras ut och har rätt att röja, ringbarka och avverka för att syftet med avtalet ska nås.

Eventuella virkesvinster tillfaller dock Ulf.

Det blir däremot Södra som utför avverkningen efter Skogsstyrelsens planer. Myndigheten lämnar detaljerade instruktioner om till exempel vilka träd som ska lämnas som död ved eller tas bort och var man får köra.

Träd kommer att toppas och sågas sönder och död ved lämnas liggande. Det blir inte lättare att ta sig fram för svampplockare, men i stället gynnas naturvärdena.

– Jag har inga problem med biotopskyddet eller naturvårdsavtalet, utan är positiv till skyddet av naturen. Men det finns en nackdel, och det är att ägarintresset påverkas genom att allt ansvar nu ligger på myndigheten, säger han.

I förlängningen påverkar det hans intresse för just den marken och vad som ska hända med den, och han efterlyser en annan typ av avtal där till exempel markägaren ansvarar för skötsel i samråd med myndigheten så att äganderätten känns stark.

Men han betonar att han inte har haft några negativa erfarenheter av Skogsstyrelsen eller avtalen och han är intresserad av att medverka till bevarade naturvärden.

– Biotopskyddsavtalet var kanske slöseri med våra skattepengar, för jag hade troligen resonerat på samma sätt om den marken som Skogsstyrelsen gör nu, säger Ulf.

Båda avtalen följer fastigheten och om 33 år är det kanske en annan generation som får tänka över vad som ska hända. Ska avtalet se annorlunda ut? Har målet uppnåtts? Vad krävs för att skogsvattnet även i fortsättningen ska flöda, sippra och översila marken?

Om samma typ av naturvårdsavtal tar vid är slutdatum för det eventuellt nya avtalet år 2108. Kanske har naturvårdsavtalet på Sjösgärde medverkat till att al- och björksumpskogens biologiska mångfald finns kvar och rentav har spritt sig.

I kanten av ett vattendrag visar Ulf Johansson på några gröna små kuddar. Det är skirmossa – en sällsynt art som är Hallands landskapsmossa. Den är inte det enda skälet till att naturtypen skyddas, men ett tecken på ett finstämt samspel med alar och björkar som står riktigt soppigt.

FOTNOT Skirmossa finns på jord, stenar, rotknölar främst i kanten av små bäckar, översilningsmark och skuggade källor. Arten kräver hög och jämn luftfuktighet och är mycket känslig för uttorkning. Den är känd från cirka femtio platser i sydvästra Sverige och enligt ett utkast till ett åtgärdsprogram för arten löper fyrtio procent av förekomsterna risk att skadas av skogsbruk. (Källa: Artdatabanken)

LÄS OCKSÅ Naturvårdsavtal: Så funkar det