Landets 28 miljoner hektar skog räcker inte till för att tillgodose alla anspråk från alla divergerande intressen.
Våra folkvalda står därför inför den grannlaga uppgiften att välja väg genom att definiera en nationell skogspolitik. Och samtidigt förhålla sig till en strid ström av regulatoriska utspel från Bryssel. Ytterst handlar det om markanvändning och vad vi ska leva av.
Vissa nyttor får mest uppmärksamhet
Skogen kan leverera en rad nyttigheter, eller ekosystemtjänster som det numera heter.
Men för stunden tilldrar sig skogens klimatnytta, det vill säga förmågan att genom fotosyntesen binda kol, och dess roll som bärare av biologisk mångfald störst uppmärksamhet på den publika arenan. Dessa båda nyttor har framför allt att vägas mot värdet av att förse skogsindustrin med råvara.
Tre nyttigheter och tre upplevda målkonflikter som påverkar valet av skogsbruksmetoder. Beprövat, men i den gröna omställningen ifrågasatt trakthyggesbruk, eller förmodat ”naturnära” hyggesfria varianter?
Det står idag envar skogsägare fritt att sköta sin skog alltefter målet med ägandet, så länge grundläggande lagkrav efterlevs.
Olika metoder – olika fördelar
Hyggesfria metoder ger vanligen större biologisk mångfald och bestånd som är mer robusta mot olika skador. De kan även lämpa sig väl för kvalitetsproduktion av gamla träd. Metoderna är emellertid arbetsintensiva och medför högre skogsbrukskostnad än vid jämförbart trakthyggesbruk.
Sett över en hel omloppstid tycks ett ansvarfullt trakthyggesbruk leda till större klimatnytta i form av högre nettoinlagring av kol. Användning av förädlat skogsodlingsmaterial möjliggör här ökad tillväxt, anpassning till ett förändrat klimat och/eller ökad resistens mot vissa sjukdomar.
Med hänvisning till konventioner om biologisk mångfald, klimat och hållbarhet hävdas från olika håll att Sverige omedelbart behöver minska sin skogsavverkning drastiskt för att leva upp till gjorda åtaganden. Effekterna av sådana begränsningar måste då belysas, värderas och konkretiseras i samhällsövergripande konsekvensanalyser.
Analyser som även innefattar välståndsnyttan av skogsnäringens produkter i de yttersta konsumentleden. Men i debatten saknas ofta sådana systemperspektiv och hundraåriga tidsaspekter förbises.
Försämra inte för exportnäringen
Vid tiden för Rysslands invasion av Ukraina uppgick skogsindustrins nettoexportintäkter till drygt 120 miljarder kronor på årsbasis. Det motsvarade då den samlade statsbudgeten för försvar, polis, tull och kriminalvård. Sedan dess har dessa och andra tunga budgetposter ökat väsentligt.
För att möta en fortsatt sådan utveckling har regeringen nyligen övergett det statliga överskottsmålet för att i stället övergå till balansmål. Det förefaller i detta allvarliga läge angeläget att noga överväga klokskapen i att försämra förutsättningarna för en av landets största exportnäringar.
I Sverige har den årliga nettoavverkningen sedan 2020 uppgått till i genomsnitt ca 75 miljoner m3fub (fast kubikmeter under bark). Varav ungefär 25 blivit försågade produkter som plankor och bräder, 45 papper och pappersmassa och 5 biobränslen. Omkring 80 procent av skogsnäringens produkter exporteras.
Viktiga produkter för hela världen
Här hemma och världen över underlättar svenska träfiberbaserade sanitetsprodukter tillvaron för oräkneliga antal småbarnsföräldrar och gamla. För att inte tala om betydelsen av pappersprodukter inom sjuk- och hälsovård.
Mängder skolbarn förses med skrivpapper och läroböcker. Pappers- och kartongförpackningar säkrar lagring och transport av livsmedel, mediciner och andra oundgängliga varugrupper. Den globala e-handeln skulle kollapsa utan robusta förpackningssystem. Svenska sågvaror möjliggör klimatvänligt byggande till gagn för människor i Europa och delar av övriga världen. För att bara ta några exempel.
En reduktion av svensk avverkningsvolym med, säg, tio procent skulle i grova drag innebära ett bortfall av försågad vara motsvarande produktionen vid ett femtiotal medelstora sågverk och förbrukning av massaved vid ett par av landets största massafabriker.
Det krävs ingen större fantasi för att inse vilka dramatiska konsekvenser som nedläggningar av sådan dignitet skulle medföra för drabbade regioner.
Och då är varken förlorade skatte- och exportintäkter eller den produktbrist som uppstår i slutkonsumentleden beaktade.
En brist som efter en tid sannolikt skulle ersättas av varor från andra länder, med skogsbruk och skogsindustri som inte nödvändigtvis når upp till svensk standard.
Mest förnuftigt att öka skogens tillväxt
I stället för att genom regleringar i hast framtvinga en radikal minskning av avverkningsvolymen, förefaller det därför långsiktigt mer förnuftigt att öka skogens tillväxt.
Redan i den Skogspolitiska propositionen 2007/08:108 heter det att det är ”fullt möjligt att öka skogsproduktionen med 25 – 50 procent inom 10 – 60 år”. Potentialen är uppenbar och vi har kunskapen om vilka möjligheter som står till buds.
Med en strategi för ökad skogstillväxt skapas större utrymme för att med bibehållen uttagsnivå avsätta områden där naturvårdsinsatser gör verklig nytta. Frivilliga system för kol- och biokrediter kan bidra till detta. Skogsägare som vill tillämpa hyggesfria brukningsformer, bör erbjudas sakkunnig rådgivning och dra lärdom av 1930- och 40-talens plockhuggningsmetoder, som i norra Sverige lämnade efter sig 10 000-tals hektar oväxtliga ”gröna lögner”.
Trots decenniers forskning finns ännu idag inget evidensbaserat svar på hur skogen ska skötas för att optimera kombinationen virkesproduktion och biologisk mångfald.
Det vittnar om komplexiteten och den långsamma men stora dynamiken i det skogliga ekosystemet. Vi kommer därför alltid att tvingas fatta långsiktiga beslut och göra svåra prioriteringar under osäkerhet.
Sverige står idag inför allvarligare problem och svårare utmaningar än på en mansålder.
Värdet av en ändlöst förnyelsebar råvaruresurs som landets skogstillgångar kan då knappast överskattas.
JAN FRYK
Om skribenten: jägmästare och skoglig doktor, tidigare vd för Skogforsk. Ledamot i Skogs- och lantbruksakademien.