Många har bidragit till den kaosartade debatten kring skogen. Viktiga frågor hamnar i skymundan. Exempel på det kaos som skapats av nya fakta, felaktiga påståenden och retorik är:
Att trakthyggesbruket skapar ökad tillväxt.
En forskningsrapport från SLU visar betydligt sämre tillväxt i de nordsvenska ungskogarna än förutsett. Skillnaden kan inte förklaras helt av vare sig viltbete eller insektsangrepp
Att den biologiska mångfalden förbättrats under de senaste 30 åren. Påståendet kommer från en rapport från Skogsindustrierna och storskogsägarna och baseras på rödlistans förändring över tiden. Men rödlistan omfattar enbart en liten minoritet av skogens arter, det vill säga de ovan jord och ger inget underlag för den mer väsentliga biologiska mångfaldens utveckling under markytan. Vidare hävdar Skogsindustrierna att trakthyggesbruk passar på praktiskt taget alla skogsmarker. Även det har motsagts av forskare och även många av oss oorganiserade skogsägare.
Att skogen avsevärt ska kunna bidra både till ett fossilfritt samhälle, återuppväcka den biologiska mångfalden och samtidigt ge kvalitetsvirke till bygg-, möbel och inredningsindustri samt ersätta bomull, plast och olja. Dessutom ska den bidra till elproduktion och en tillfredsställande ekonomi hos skogsägaren.
Det här säger Miljöpartiet med sin intresseorganisation Naturskyddsföreningen som alltså också har problem med retoriken. Detta är ett naivt påstående.
Prioriteten tycks bortglömd. Skogsägarna måste i första hand få respekt för den produktion vi kan ta ut ur skogen med lönsamhet utan att hindra en nödvändig återbyggnad av biologisk mångfald.
MINDRE SKOGSÄGARE MEST LOVANDE
Vägen till återuppbyggnaden av den biologiska mångfalden går via de mindre skogarna, det är där kunnandet finns och läget ser mest lovande ut idag.
Men det gäller först att skapa incitament till naturvård hos skogsägarna och den möjliggörs bara genom lönsamhet i skogsbruket vilket främst förhindras av dålig konkurrens på virkesmarknaderna. Utan virkesmarknader med fri konkurrens genom många aktörer uppstår ingen lönsamhet för de mindre skogsägarna. Här tror jag att det krävs en statlig övervakning mot oligopolliknande samarbeten och dyr import från grannländerna för att minska efterfrågan på den svenska marknaden. Med en fri och icke manipulerad virkesmarknad inte minst för kvalitetsvirke får vi biologisk mångfald på köpet eftersom produktion av kvalitetsvirke går hand i hand med äldre skog, självföryngrad tall och blandskog.
När det gäller den statliga kontrollen, som nu åter utreds, så bör fokus läggas över på storskogsbruket. Det är storskogsbruket som, nu och tidigare, gång på gång kört fel.
KATASTROFALA MODETRENDER
Se på katastrofala modetrender som hormoslyrbekämpning av löv, hyggesplöjning och trakthyggesbruk. Det är viktigt att storskogsbrukets förhandlingsstyrka inte än en gång resulterar i att statens tillsyn i praktiken går ut över de mindre (som är det mindre problemet) och lämnar de stora (som är ett gigantiskt problem) i fred.
Nämnda modetrender är något som mindre skogsägare åtminstone delvis varit tveksamma till. Dessutom: Vår fungerande demokrati har visat att de självägande mindre skogsägarna följer råd och anvisningar från staten när det är nödvändigt. Den bristande och sjunkande lönsamheten i skogen är ett problem som måste åtgärdas eftersom ingen skogspolitik överhuvudtaget går att verkställa utan medverkan av dem som ska göra jobbet, det vill säga skogsägarna. Lönar det sig inte idag att sköta skogen så väntar vi i några år tills vi ser att det blir bättre… Resultatet blir sjunkande tillväxt. sjunkande utbud av ved och råvarukris i de branscher som räknar med ökat utbud av ved. Målet fossilfritt blir ännu svårare att nå. Till regering och riksdag måste kravet ställas: Gör något för att förbättra skogsägarnas lönsamhet NU!
WILHELM DYRSSEN, skogsägare