Krister Hansson, Ararp Skogsentreprenad, i de västsvenska skogarna mellan Kattegatt och Vättern är på väg att trappa ner och sonen Markus tar vid.
–Jag kör alltid första skiftet och slutar klockan tolv alla arbetsdagar, han som kommer efter tar över maskinen i skogen. Vi snackar en stund, och sen fortsätter han till klockan åtta eller senare, och på fredagarna kör han till sex. Skotaren kör enkelskift.
Det andra laget kör enkelskift för det mesta. Ibland går det olika fort i skogen och man försöker vara flexibel efter förutsättningarna och diskutera det med grabbarna, säger Krister.
Men maskinerna måste gå så effektivt som möjligt. Ett tag i företagets historia var nattskiftet Kristers. Han körde mellan tio på kvällen till sex på morgonen. Han vet hur det känns.
–Vi hade bara en skördare som skulle gå jämt. Det var värdelöst att jobba natt, så nu har det blivit bättre. Det är svårt att få unga killar att jobba skift, det kan bli ensamt.
Krister har hunnit med hela utvecklingen från att hugga för hand, barka massaved och köra med häst. Han tycker att det stämmer som man säger att skördarföraren krävs på lika många, snabba beslut som en stridspilot.
–Det är mycket telefonprat i maskinen, men ska man diskutera något vettigt så är det svårt med koncentrationen och man blir mycket tröttare, säger Krister Hansson.
SKOGEN 2/2014