Monika Stridsman var vd för Föreningen Skogen i mitten av 1990-talet. Nu är hon alltså tillbaka, men som styrelseordförande.
– Det är väldigt kul att vara tillbaks. Jag känner igen mig i den ideella grund som föreningen står på i dag.
Ett viktigt uppdrag, anser hon, är att peppa medlemmarna att känna sig stolta och stå upp för sitt brukande.
– Vi ska jobba för att skogsbrukare, naturbrukare, jägare och andra ska kunna känna sig stolta över att vi använder skogen som en resurs. Vi har ett väldigt bra ”case” som det är viktigt att våga stå för, även om man kan få en smäll av meningsmotståndare då och då, säger Monika Stridsman.
– Tänk om vi inte hade använt skogen. Sverige hade haft mindre inkomster, högre koldioxidhalter och mindre utveckling av klimatsmarta produkter. Det är ett viktigt budskap att föra ut, tillägger hon.
Tillsammans för god skogsvård sedan 1882, bli medlem i Föreningen Skogen du också! Klicka här
Det finns en tradition av att inte sticka ut och inte tycka annorlunda i skogssektorn, säger Monika Stridsman. Hon kallar det för ”grupptyck”. Hon har själv flera gånger gått emot detta grupptyck. På 1980-talet, då hon jobbade för Domänverket i norra Sverige, ifrågasatte hon dåtidens avverkningsmetoder. Förenklat uttryckt: En väg in i skogen och så ett jättehygge längs vägen, för att det var dyrt att flytta dåtidens jättelika maskinsystem.
– Jag tyckte att man i stället skulle bygga fler vägar och avverka mindre hyggen. Det var väldigt omdiskuterat att dra nya vägar in i orörda skogen, men det var ändå viktiga steg mot det skogsbruk som vi har i dag, minns hon.
När hon jobbade på Naturvårdsverket beslutade myndigheten om förbud mot ekorrjakt.
– Jag hade inga problem att stå för det beslutet, eftersom jag tyckte och tycker att förutsättningen för jakt är att djurets kött eller päls ska tas tillvara.
Men det var kontroversiellt för somliga. Än i dag – när Monika Stridsman är nominerad till styrelsen för Svenska Jägareförbundet – finns det de som ser det beslutet som ett bevis på att hon är ”jaktfientlig”.
Men det stämmer inte. Monika Stridsman jagar gärna och har haft ett antal jakthundar. Jakt är något som hon hoppas ha tid för nu när hon inte yrkesarbetar i samma utsträckning. Hon kallar sig för ”naturnjutare” och älskar att paddla kajak. Hon försöker också ägna så mycket tid som möjligt på att uppleva naturen tillsammans med sina barnbarn som är i ”skalbaggeåldern”.
Ordförandeskapet för föreningen innebär att hon har bytt plats med Herman Sundqvist, föreningens förra ordförande som nu har efterträtt Monika som generaldirektör för Skogsstyrelsen.
Har du några råd till honom?
– Herman är en klok person och behöver egentligen inga råd av mig. Självklart vill jag att han fortsätter på den linje som Skogsstyrelsen slagit in på: Att åstadkomma effekter i skogen genom myndighetens arbete med målbilder och dialog med sektorn.
– Och att han lyssnar på medarbetarna. Alla växer av att få ansvar, så jag hoppas och tror att han ger dem det.
Monika Stridsman
Under sin långa karriär i Skogssverige har Monika Stridsman bland annat hunnit med:
• Examen som jägmästare 1972. Då fanns ett tiotal kvinnliga jägmästare i Sverige.
• Chef för Domänverket i Jokkmokk
• Vd för Föreningen Skogen.
• Arbetat med jaktfrågor på Naturvårdsverket.
• Generalsekreterare för Världsnaturfonden WWF.
• Generaldirektör för Skogsstyrelsen 2009 till 2015.
SKOGEN 5/2016