Den tekniska utvecklingen rusar och det är inte alltid lätt att hänga med i allt. Men om jag lärt mig någonting som arbetsledare så är det att akta mig för att bli bromskloss. I synnerhet när det faktiskt finns kompetenta medarbetare som kan nyttja finesserna och entusiastiskt lära oss andra.
Jag har en gång bromsat någon som ville införskaffa ett nytt program. Som tur var stod personen på sig. Programmet blev en succé och underlättade att skriva rapporter, diagram med mera. Nu tänker jag i liknande situationer att blir det inte en succé så kan vi avveckla och börja om.
Så kan man göra när det handlar om ett verktyg vars användning begränsas till en enskild arbetsplats. Men ny teknik är inte alltid så enkel. Den kan orsaka ringar långt ut på främmande vatten.
BERUSNING MED BAKSMÄLLA
Luttrade tidningskollegor berättar om när kommentarsfälten infördes under artiklarna på tidningssajterna.
Minns ni det? Nu skulle alla komma till tals.
På många håll uppstod nästan en berusande yttrandefrihet. Men baksmällan kom snabbt. Som anonym tyckare kunde man ju skriva vad som helst. Det blev ofta knepigt med gränsdragningen i den nya tidningsvärlden där alla skulle få vara med och tycka. Hur mycket skulle man bromsa folkets nyvunna möjlighet att sprida sina åsikter?
Det tog emot att begränsa.
Det tog emot att vara en trist typ.
Det hann publiceras en del tveksamheter innan moderering av kommentarsfält blev så pass självklar som idag.
Med ny teknik kommer som bekant ofta ansvar, nya regler och kanske till och med ny lagstiftning.
Inom skogsbruket kan vi glädjas åt viktiga tekniska landvinningar. Ett exempel är drönare med kameror och teknik som blir bättre och bättre på att hitta skador i vår skog. Tänk att bara behöva ta ut några enstaka angripna träd istället för stora delar av ett bestånd.
HUNDRA TUSEN NYA FYND
Nu har ny teknik, med hjälp av data från laserskannad skog, också gjort att vi kan spåra kulturlämningar som vi kanske aldrig annars skulle ha upptäckt. Det handlar i första hand om 100 000 nya kolbottnar, alltså lämningar efter kolmilor där man gjorde träkol.
Men tekniken ska förfinas, och på sikt även hitta andra kulturlämningar.
Det här gör att vi kan skydda våra kulturskatter, som vi också är skyldiga att göra enligt lag. Och det är bra. Men någon måste ställa den där trista frågan: Var går gränsen?
Om vi tidigare kunde hitta fem kolbottnar i ett område med okulär besiktning kan vi med ny teknik hitta 30 i närheten. Då väcks fler frågor: Ska alla sparas? Vad är, enligt lagen, gott nog? Och vem ska bestämma det?
KNEPIGT FÅ IHOP TANGON
Det är inte alltid så enkelt att få utveckling och lagstiftning att dansa tango. Men någon måste ta första steget och arbeta proaktivt. Och jag tror att denna någon bör vara skogsbruket. Då kan vi bidra till att experter och lagstiftare formulerar nya, anpassade regler– innan den där trettionde kolbotten lamslår just ditt skogsbruk.
Vi vill, med stolthet och självklarhet, bevara vårt kulturarv. Vi vill bara att det ska vara på en rimlig nivå.
Vi bör nog driva frågan om var gränsen ska gå. Även om vi riskerar att bli den där trista typen.
JOHAN LARSSON
Generalsekreterare Föreningen Skogen.