För 20 år sedan inventerade forskare ett sjuttiotal hänsynsytor i Västernorrland som lämnats i samband med avverkning. Nu har en SLU-studie finansierad av Skogssällskapet gjort en uppföljning som bekräftar att ytorna gör nytta för mångfald.
− Av de mossor vi har inventerat har flera minskat i förekomst under de här 20 åren men ingen av arterna har försvunnit helt. Det skulle de ha gjort om inga hänsynsytor hade lämnats. Tanken är att hänsynsytorna ska fungera som livbåtar för känsliga arter så att de kan överleva där och förhoppningsvis sprida sig därifrån när förhållanden i den omgivande uppväxande skogen blir mer passande igen, säger Mari Jönsson på SLU som drivit projektet på Skogssällskapets sajt.
Studien är unik genom den långa mätserien, men också speciell genom att ytorna ligger på cirka 40 markägares privata mark.
Forskarna tipsar om hur skogsägare kan göra skillnad genom att utforma ytorna så att nyttan maximeras.
Här är några av forskarnas råd:
• Skapa variation. Spara ytor där det finns både barr- och lövträd, stora och små träd och död ved. Spara både kantzoner och fristående hänsynsytor av olika slag.
• Skapa runda ytor. En avlång yta har en stor andel kant, där det kan bli svårt för mossor att överleva.
• Gynna lavar. Många lavar i hänsynsytor klarar uttorkning och trivs med mer solexponering, så spara fristående ytor av barrträd och kantzoner mot tallhällmark.
• Tänk på storleken. Det blir en rikare artförekomst om större ytor med fler träd per ytenhet lämnas.
• Lämna träd. Många arter lever på själva träden och marklevande arter på stenblock och lågor mår bra av skuggande träd.