Gisela Björse har haft flera roller sedan hon började på Sveaskog 2003, bland annat med titlar som naturvårdsspecialist, skogsvårdsledare och, senast, som resultatområdeschef i Småland.
Men sedan ett år är hon skogsskötselchef. Det innebär att hon ingår i Sveaskogs skogsbruksstab på huvudkontoret i Stockholm. I gruppen finns experter inom skogsskötsel, naturvård och skogsteknik. Staben har ett övergripande ansvar för hela koncernens utvecklingsarbete.
– Vi har kontakt med forskning och myndigheter och ska se till att ny kunskap och bästa arbetssätt sprids i koncernen. Vi ska driva på utvecklingen.
Det är ganska stor skillnad jämfört med det förra jobbet, som resultatområdeschef.
– Då hade jag ett operativt ansvar med stor budget och mycket personal. Jag hade direkt inflytande över vad vi gjorde i skogarna i området.
Skogskötselchefjobbet är både mer dolt och offentligt.
– Som chef i staben arbetar man mer i kulisserna, samtidigt som man är Sveaskogs ansikte utåt, säger hon.
Målet med skogsskötseln är tydligt, tycker hon.
– Vi ska skapa så vitala skogar som möjligt med maximal tillväxt och biologisk variation, säger hon.
Gisela Björse. Foto: Ingela Lekfalk
Var sak på sin plats, är ledord.
– Att sätta gran på tallmark för att slippa betesskador är verkligen ingen bra idé. Då har vi bundit ris åt egen rygg när klimatet blir torrare och varmare, säger Gisela Björse som vill passa på att avliva en myt:
– Vi sätter mer tall än vad många tror. I genomsnitt föryngrar vi 60 till 65 procent med tall. På tall- och mellanmarker är siffran över 90 procent, säger hon.
Att ståndortsanpassa är en käpphäst för Gisela Björse som förutom jägmästarexamen har en doktorstitel i skoglig vegetationsekologi.
Att ta reda på markens förutsättningar är förstås viktigt för att skapa den bästa produktionsskogen, men det gäller även vid naturvårdsavsättningar.
– Det där hör ihop. Om man kan man maximera tillväxten i produktionsskogen har vi utrymme för ännu bättre naturvård. Men det är viktigt att välja avsättningar som gör störst naturvårdsnytta, och att man har koll på om de behöver skötas eller lämnas orörda.
– Annars blir det en mischmasch av skogsproduktion och miljöinsatser där inget blir riktigt bra, tillägger hon.
Den största utmaningen just nu är skaderiskerna, anser hon. Det handlar om svampsjukdomar och viltbete i norr och barkborrar och viltbete i söder. Samtidigt står vi inför den allra största utmaningen: klimatförändringarna.
– Vi måste kunna öka tillväxten i skogarna för att få fram trä som ersätter fossila material, säger hon.
Men förändringarna av klimatet skapar också en ovisshet som vi aldrig tidigare upplevt.
– Just detta att vi inte vet vad som händer om 70 år gör att det vettigaste vi kan göra är att skapa så vitala, hållbara skogar som möjligt.
GISELA BJÖRSE
Ålder: 51 år.
Yrke: Skogsskötselchef på Sveaskog.
Uppväxt: Lund.
Bor: Växjö.
Familj: Man och tre söner.
Bakgrund: Jägmästare, doktorsexamen vid SLU, resultatområdeschef, naturvårdsspecialist och skogsvårdsledare på Sveaskog.
Fritidsintresse: Natur och friluftsliv.
Framtidsdröm: Skaffa kor och får igen och hinna arbeta mer i egen skog.
Dold talang: Bra på att slå med lie.
SKOGEN 12/2019