Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har gemensamt regeringens uppdrag att se över den nationella strategin för formellt skydd av skogen.
Uppdraget säger att det skall ske i samråd med markägarorganisationer, skogsnäring, miljöorganisationer och berörda myndigheter. Det vore attraktivt för många av de cirka 300 000 skogsägarna att få delta i dialogen angående ”skogsbrukets miljömål” som det omnämns.
Aktörer som som Föreningen Skogen, LRF Skogsägarna, Hushållningssällskapet och Skogsforum borde ingå i dialogen eftersom de idag samarbetar mer fritt med oss skogsägare.
Utgå från ”dem som gör jobbet”
Eftersom arbetet med mer än 50 procent av skogsmarken och cirka 65 procent av produktionsvärdet sköts av dessa skogsägare, ”de som gör jobbet”, vore det rationellt om den nationella strategin utgick från deras intresse av ekonomi, produktion, markens bördighet och äganderätt. Samrådet kan omfatta en plan för maximering av avverkning och dess värde samtidigt som det främjar ekosystem, biologisk mångfald och kolsänka.
Hitintills har miljömålen varit skilda för produktionsmark och hänsynsmark. Men nu planerar myndigheterna en reglering av all mark. Det betyder att viss del av hänsynsmarken öppnas för produktion, och får så kallade kombinerade mål, vilket säkert tas emot positivt av skogsägare.
Kompletteras nuvarande mål för hänsynsmarker med viss produktion, av till exempel kvalitetsvirke, så utnyttjas marken bättre både avseende biovolym och värde. Målen kan utökas med fler trädslag, ris- och buskarter.
Äldre träd ger ökad mångfald
Ökad produktion av kvalitetsvirke sker i huvudsak genom att låta träden bli äldre och ges mer utrymme vilket främjar biologiska mångfalden och ger dessutom värdefullare virke.
Glesbygden får fler arbetstillfällen mer friluftsliv och turister som uppskattar mångsidigare, ljusare och vackrare skogar.
Ekosystemen är de stora vinnarna med satsning på till exempel självföryngring av tall och björk, betydligt skonsammare markberedning, blandskog, kortare avbrott i markens beskogning, äldre skog, mer ädellöv.
Att bördigheten skulle öka vittnar mycket av senare tids forskning om. Svamparnas, bakteriernas och insekternas avgörande betydelse för skapandet av näringsämnen som dessutom ger träden tillgänglighet till näringsämnen som koldioxid, vatten, syre och mineraler. Även myrornas betydelse har tillkommit.
Samarbete istället för påtryckningar
Om miljöorganisationer som använder domstolsväsendet, påtryckningar på politiska partier och medier i sitt hävdande av en negativ syn på skogsbruket istället samarbetade med skogsägarna skulle deras engagemang ha större förutsättningar att lyckas.
Ekosystemens resiliens (förmåga att anpassa sig till förändringar) avgör skogens långsiktiga utveckling. Att som idag låta ”klimat – omställningen/CO2- jakten kortsiktigt dominera skogsbrukets reglering är ett stickspår som blockerar skogsbruket.
Om samrådet utvärderade detta förslag kommer de att upptäcka en ökning av kolsänkan och inte minskning, en ökning av biologiska mångfalden, inte minskning, en ökning av blandskog genom att till exempel. plantera gran i björk. För att lyckas med det övergripande långsiktiga målet för ekosystemens resiliens krävs mycket mer forskning.
Prioritera svenska mål
Vår regering bör prioritera svenska målen framför EU:s som brister i subsidiaritet, brister i kunskap om ekosystemens samband med bördigheten, brister i förmågan att få länder som avskogat att återbeskoga. Det gör att Sverige måste avgränsa sig från EU:s agerande med dess syften att tvinga Sverige att fylla upp EU:s kvot för kolsänka samt minska användandet av fossila bränslen. Lilla Sverige kan inte åläggas att kompensera för övriga länders oförmåga.
EU:s beslutade ökning av kolsänkan får inte resultera i att bördan förskjuts till de små skogsländerna (Sverige, Finland, Österrike) och Frankrike.
Det skulle kunna bli riktigt tokigt om regeringen inte nedgraderar det orimliga hotet från EU om sanktioner. De här sanktionerna kan knappast införas mot oss när de flesta länder, inklusive stora Tyskland och Polen, ökar sina utsläpp år från år.
Inte mest bokstavstrogna
Vi behöver inte vara först, mest bokstavstrogna, mest ambitiösa. Vår skogsresurs är för värdefull.
Att låta EU:s globala löfte att öka kolsänkan nästan enbart läggas på de få och små skogsländerna faller på sin egen orimlighet. EU bortser i sina nya lagar från att det är mer angeläget att öka virkesproduktionen än att öka begränsningarna i skogsbruket. Deras krav på avsättningar av obrukad skogsmark, ibland kallad urskog, svarar inte mot något känt miljömål.
Gå in i de sedan länge obrukade reservaten skall ni se! Som jägare har jag besökt många och konstaterat förvånansvärt glest med djur, svamp, bär, och blommor.
Regeringen bör föreslå den nyvalda EU-kommissionen att ompröva mål och medel avseende skogen. Genomför en svensk plan (tänk på subsidiaritetsprincipen!) för restaurering och skogsbruk av all skogsmark. Därmed ökar kolsänkan och mångfalden utan detaljinstruktioner och av många ifrågasatta nyckeltal.
Med den tågordningen kan Sverige fortsätta att kräva gehör för vårt sätt att bruka skogen och samtidigt ge hjälp med kunskap och exempel till de avskogade ländernas återbeskogning.
Sammanfattning, målstyrning samt positiva konsekvenser:
- Produktion + hänsyn öppnar för bättre utnyttjande av skogen som naturresurs.
- Att med hjälp av forskning sätta mål för bördighet och ekosystem ökar resiliens och mångfald.
- Detta ger ökad produktion av virke (20 -30 procent) som ger ökade intäkter.
- Vi får ökad sysselsättning i glesbygden samt bättre ekonomi för markägarna, skogsindustrin och samhället.
WILHELM DYRSSEN, skogsägare.
Läs också: ”Avvakta innan EU-lag implementeras”