Det finns mycket forskning runt skötselmetoderna för produktionsskog. Det är relativt lätt att följa skolboken när det gäller röjning, gallring, slutavverkning och plantering.
Att driva tätortsnära rekreationsskog är en helt annan sak, konstaterar Stefan Samuelsson som är skogsförvaltare på Linköpings kommun.
I en kommunskog kan det till exempel bli att alla dessa åtgärder utförs i samma bestånd, säger han.
Här finns heller inte lika mycket forskning att luta sig mot. Utövaren måste våga prova nya arbetssätt och Stefan Samuelsson beskriver det som att det man bedriver i Linköpings rekreationsskogar egentligen inte är skogsbruk, utan olika metoder för skogsskötsel.
Ett exempel på metod är stamvis uttag på detaljnivå för att gynna specifika rekreations- och naturvärden, men variation är ett nyckelord.
Göran Edström som är skogsförvaltare i grannkommunen Norrköping resonerar i samma banor.
– När det gäller skötsel är det viktigt att vi inte låser fast oss med tankar som säger att vi endast jobbar med till exempel hyggesfria metoder. Det gäller att vi tittar på förutsättningarna för växtplatsen, tar hänsyn till målbilden vi har och lyssnar in olika intressegrupper när vi planerar våra insatser, säger Göran Edström.
Text: Mattias Westerberg
Läs hela artikeln i SKOGEN 6-7/2018
Läs SKOGEN-numret digitalt – som prenumerant eller lösnummer»