Mellan år 1990 och 2004 levde 130 miljoner människor under hot från detta våld i skogarna. Kongo och Angola i Afrika, Nepal och i Sydostasien, Guatemala och Colombia i Amerika är bara några av krishärdarna bland de 28 länder där regeringen varit en part i konflikten.
I vissa länder finansierar regeringsmotståndarna sin krigföring med virke och annat som skogen kan ge, Liberia, Mexiko och Nepal är sådana exempel. I andra länder har rebellerna aldrig lyckats infiltrera skogsindustrin utan bara kunnat mjölka ut mindre summor genom att upprätta vägspärrar eller pressa företagen. Sådant är läget i Indonesien, Nepal och Filipinerna.
Men trots att träden ger både skydd och pengar för rebeller har forskningen inte kunnat visa att risken för krig är större i skogen än i annan terräng. Däremot är risken större i avlägsna områden och i gränstrakter där rebeller kan fly undan regeringsstyrkor in i grannlandet. I flera länder handlar det just om skogsklädda områden.
Skogen kan däremot med fördel användas för att motverka krig. Risken för väpnade konflikter ökar tydligt ju fattigare länder är. Om skog nyttjas för att öka levnadsstandarden så minskar också sannolikheten för väpnade konflikter, konstaterar forskare vid Cifor. Samtidigt minskar krigen generellt sedan det kalla kriget tog slut. Dels har supermakternas stöd till konflikterna minskat, dels har det blivit lättare att hitta nya lösningar, bland annat genom FN. Denna allt fredligare utveckling gäller även i skogsländerna.
Text: Bengt Ek bengt@skogen.se