I ett par tidigare inlägg (här och här) har jag påpekat att klimatnyttan av de svenska skogsprodukter som används inom sektorer som omfattas av EU system för utsläppshandel (till exempel i större energianläggningar eller som ersättning för stål och cement för byggnadsändamål) inte kan bedömas om man bortser från de regler som styr utsläppshandeln.
För skogsprodukter som används utanför utsläppshandeln (till exempel exporteras utanför EES) kan svenska skogsprodukter bidra till globalt sett lägre utsläpp, i varje fall så länge resten av världen inte infört lika strikta klimatlagar som EU. Detsamma kan gälla för bioenergi som nyttjas inom EU fast utanför utsläppshandeln till exempel för vägtransporter eller i villapannor (det förutsätter dock att berörda regeringar annullerar det utrymme för utsläpp utanför utsläppshandel de tilldelats, men som inte utnyttjats).
LEDER INTE TILL LÄGRE UTSLÄPP
Inom verksamheter som omfattas av utsläppshandeln leder däremot en ökad användning av skogsprodukter, generellt sett och paradoxalt nog, inte till lägre utsläpp.
Carina Håkansson, vd för Skogsindustrierna, hävdar, om jag tolkar henne rätt, att denna beskrivning inte stämmer, att man visst kan bortse från reglerna för utsläppshandeln när man beräknar svenska skogsprodukters klimatnytta, och att varje ökad användning av dessa produkter minskar växthuseffekten. Det tror jag är en oförsiktig positionering.
Den tydligaste illustrationen till att Håkanssons argumentationslinje inte håller, får man om man analyserar läget efter 2057, då utgivningen av nya utsläppsrätter, enligt utsläppshandelsdirektivets nuvarande utformning, upphör. Eftersom verksamheter som omfattas av systemet är skyldiga att i efterhand till kommissionen lämna in en utsläppsrätt för varje ton koldioxid de släppt ut, leder utgivningsstoppet till att nettoutsläpp av koldioxid från de verksamheter som berörs förbjuds.
När nettoutsläppen av koldioxid från tung industri, större energianläggningar och flyget inom EES således definitivt upphört någon gång efter 2057, är det givetvis inte möjligt att, genom att använda skogsprodukter, ytterligare minska dessa utsläpp.
I den mån vi använder skogens tillväxt till att bygga hus och annat i trä, och ser till att dessa konstruktioner står kvar i sekler (samtidigt som vi helst inte ska riva eller kassera existerande trähus, möbler etcetera), kan detta på marginalen fortsatt bidra till att atmosfären netto dräneras på koldioxid. Det är det från klimatsynpunkt bästa sättet att nyttja det virke som avverkas.
KLIMATNEUTRALT – INTE ILLA!
Använder vi virket för att producera värme och el, eller till mer eller mindre kortlivade produkter som papper, kläder, förpackningar, slit-och-slängmöbler etcetera och sköter skogsbruket på bra sätt, kan det ske klimatneutralt. Det är inte illa.
Men att hävda att man genom att använda mera skogsprodukter kan minska utsläpp som är förbjudna – nej, det går bara inte!
Jag menar att detta förhållande i huvudsak gällt redan sedan 2013, då nuvarande utsläppshandelsdirektiv i huvudsak trädde i kraft. Sedan dess finns inom EES ett lagstadgat, totalt, framtida utsläppsutrymme för de berörda verksamheterna, som inte kan överskridas – idag återstår 35-36 miljarder ton. Införandet av en så kallad marknadsstabilitetsreserv och en automatisk annullering av vissa utsläppsrätter, med start från årsskiftet, betyder att minskade utsläpp (till exempel genom att träprodukter ersätter klimatbelastande produkter) under de närmaste 2-3 åren kan bidra till att ytterligare begränsa de totalt tillåtna utsläpp inom systemet. Just nu kan de totala, framtida utsläppen därför begränsas genom att skifta till förnybart. Denna effekt är dock temporär och avklingande. Långsiktigt är påverkan på utsläppen liten, men måste givetvis beaktas när helheten bedöms.
TRÄ FRÅN HÅLLBARA SKOGAR
Vi behöver på sikt ett globalt förbud mot nettoutsläpp av växthusgaser, som inte bara gäller verksamheter inom EUs utsläppshandel. För att kunna försörja våra samhällen med energi- och råvaror behöver vi utnyttja förnybara råvaror, till exempel. trä från hållbart skötta skogar.
För att begränsa den globala uppvärmningen till 2 eller helst 1,5 grader behöver vi emellertid dessutom en politik som främjar permanent inlagring av atmosfärens koldioxid så att dess halt av växthusgaser sjunker. I detta arbete kan skogen och skogsindustrin, enligt min mening, lämna avgörande bidrag genom att
- leverera råvara till långlivade träprodukter som kan binda kol i sekler,
- medverka till att utveckla och tillämpa fungerande metoder för att i berggrunden permanent lagra den koldioxid som idag släpps ut från virkesbaserade fjärrvärmeverk och industrier, samt
- öka virkesförråden i skogarna, inklusive kolförråden i marken (lämpligen genom att undanta ytterligare arealer från avverkning, varvid andra miljömål samtidigt kan säkras).
MAGNUS NILSSON
Miljökonsult, klimatpolitisk analytiker
Författare till ”EU, Sverige och klimatet – en guide för politiker och andra till EU:s nya klimatpolitik” (Arena Idé, 2019). Driver Klimat- och naturvårdsbloggen
SKOGEN sätter nu punkt för debatten om skogens klimatnytta och EU:s utsläppshandelsdirektiv.