Ibland är skogsbruket och skogsindustrin som två skilda världar – men det ska Magnus Larsson råda bot på. I alla fall på Norrskog, där han just har tillträtt en tjänst som koncernlogistikansvarig – eller supply chain manager, som hans titel lyder egentligen.
Varför detta engelska ord, är det för att det låter fint?
– Nej, det är för att begreppet har funnits inom övrig industri i över 30 år, men inom skogsindustrin i Sverige har det tänket vaknat sent, säger Magnus Larsson.
Han är jägmästare och har arbetat på SCA i över 20 år i olika positioner, bland annat som skogshushållningschef – och så byter han plötsligt företag.
– När jag såg annonsen för det här jobbet blev jag entusiastisk. Jag var tjänstledig för att avsluta en avhandling kring Värdeskapande och effektivitet i träindustriella försörjningskedjor och när jag kontaktade Norrskog blev jag överraskad av det nytänkande som präglade företaget.
Magnus sprudlar av engagemang när han talar om sitt nya jobb som också oftast benämns on-time, det vill säga att få kedjan mellan skog och industri att fungera effektivt. Hans studier visar att om den kedjan förbättras kan också resultatet i vissa fall förbättras med 50 till 75 miljoner per år för ett större sågverk.
– Svenskt skogsbruk är oerhört effektivt i de enskilda leden, till exempel på att producera volym till låg kostnad, men vad hjälper det om virket hamnar på fel plats eller stockarna har fel längder mot vad kunden frågar efter? Så länge man kör bulk är det ”rätt” att vara så effektiv som möjligt i de olika delarna, men i dag medför ökade krav från till exempel byggvaruhandel och trähusfabrikanter att man måste anpassa sig till nya krav från kund och marknad för att vara konkurrenskraftig. Vi slåss inte bara med varandra utan med andra material, som stål och betong. Den bästa försörjningskedjan vinner.
Men varför är det inte så vedertaget inom skogsindustri, när alla andra branscher har hållit på med detta i 30 år?
– Svensk skogsindustri är och har varit fokuserad på bulkvara, det vill säga stora volymer. Då är man intresserad av att hålla nere kapitalkostnaden, vilket man varit mycket duktig på. Skördare, skotare, sågverkslinjer och kokerier har varit oerhört effektiva, men oftast inte anpassade till vad som händer i nästa steg. Den har inte alltid varit bra på kundorienteringen. Det har lett till lägre intäkter, men också sämre total effektivitet.
Du svarade inte på frågan varför skogsindustrin vaknat sent kring detta?
– Svensk skogsindustri är en kapitaltung bransch; traditionell, mogen men samtidigt lite gammaldags – helt fixerad vid att hålla nere kostnaderna i de olika delarna, men inte alltid sett värden i helheten. Verksamheten påverkas dessutom hela tiden av störningar och en komplicerad logistik, låga lagernivåer, bristande planeringsunderlag med mera, vilket har lett till att man har haft fullt upp med att få virket till bilväg eller industri.
Men visst laddar man skördarna allt oftare med program med längder som kapas redan i skogen efter vad kunden frågan efter?
– Det är sant, men det finns mycket kvar att göra för att knyta ihop hela kedjan från skog till kund.
Magnus har skogsarv i familjen. Pappan var revirförvaltare på dåvarande Domänverket och är liksom bröderna jägmästare – Mats som är virkesanalytiker på Holmen och Mårten som är näringspolitisk chef på skogsindustrierna. De som bryter mönstret är lillasyster Anna, driftig hotellchef i Storhogna, och Magnus sambo Tina, kommunikatör och kultursamordnare på Härnösands kommun.
– Det är inte så mycket skog som diskuteras runt vårt köksbord. Det är mer friluftsliv, sport och träning, kultur, mat och musik. Och döttrarna Jannis (14 år) och Kajsa (12) har förutom skola och läxor fullt upp med aktiviteter som också medför skjutsar och engagemang. Då blir det inte mycket tid över till annat.
Äger du skog?
– Nej, jag har fullt upp med skogssysslorna på jobbet, skrattar Magnus.
SKOGEN 9/2016