Det finns åtminstone många lustmördare i miljödebatten. I helgen läste jag i den nya boken ”En skog av möjligheter” av skogsägaren och skogsforskaren Ola Engelmark. Precis som Mikael Johansson i det här numret av SKOGEN hugger Engelmark fram ekarna i sin skog. Han sjuder av lust att tänka nytt, vårda allt liv i skogen, hitta annorlunda affärsidéer, fundera över hur vi kan ändra tankesätt för att bejaka alla möjligheter.
Du läser nu ett smakprov ur tidningen SKOGEN.
Testa SKOGEN. Digitala utgåvor ingår»Men även Engelmark tycks ha en liten lustmördare i sig. Inte en som mördar av lust, utan mördar lusten. De första nio kapitlen handlar därför i stort sett om hur galet skogarna sköts i dag. Det behövs ingen polisutredning för att fastställa att lusten blev mördad långt innan läsaren hann fram till de inspirerande kapitlen.
Miljöbudskap och ett avståndstagande till skogsbrukarna tycks hänga ihop lika oskiljaktigt som ulltickan och gammelgranen. Vi på Föreningen Skogen stängde till slut kommentarsfälten på nätet för att vi inte kom tillrätta med miljövänner som ville frälsa skogsbrukarna med hjälp av personangrepp. Och Naturskyddsföreningen raggar medlemmar genom att visa upp hemska hyggen. Det har gett många nya medlemmar, kanske många av dem är föräldrar som uppfostrar sina barn genom att skälla ut dem.
Det hade varit roligt att vara med på mötet när strategerna plötsligt sken upp och sa till varandra att ”om vi bara sågar alla skogsägare, skogsarbetare och skogliga skärmarbetare så kommer de att tycka som vi”.
Men det vore dumt att bara skylla på naturvårdens aktivister. En del branschfolk smyger också gärna omkring i skogen och dödar lusten till variation. Eller som en luttrad virkesköpare sa en gång: ”Skogsindustrin vill ju faktiskt också ha en strömlinjeformad produktion, som andra industrier. Även om vi är utsmetade över hela landet.”
Bengt Ek, chefredaktör och ansvarig utgivareSå. Därmed har jag visat vad jag skrev i inledningen: Att även jag har en liten lustmördare i mig. För vilken ideell naturvårdare blir peppad att uppmuntra skogsbrukare efter de här raderna?
Det hjälper nog inte om jag nu hyllar Naturskyddsföreningen för att man faktiskt ger naturvårdspris till årets naturvårdande skogsägare. I det stora hela verkar båda sidor redan ha stampat sönder den bräckliga isen. Så frestande att förstöra. Även om man efteråt bara blir lerig på byxbenen och blöt och kall om fötterna.
SKOGEN 2/2018