Gott nytt år, kära läsare! Välkommen till år 21 e G. Stormen Gudrun är bortblåst sedan tjugo år, men spåren efter henne finns kvar och hon kommer säkert att leva kvar i folkminnet tjugo gånger tjugo år till. Än i dag skickar hon pustar genom skötseln, forskningen, försäkringarna och andra aspekter av skogsbruket.
Kort sagt, i skogen finns det ett före och ett efter Gudrun.
Även de som liksom jag själv har sin skog på annat håll minns säkert de kaotiska dagarna på ett eller annat sätt. Många känner säkert någon som känner någon som drabbades. Det var inte svårt att föreställa sig den fasa många skogsägare vaknade till den 9 januari 2005.
Själv blev jag mer drabbad av den efterföljande stormen Per och även om mina erfarenheter inte går att jämföra med det kaos som Gudrun orsakade ger de mig ändå en liten aning om vilken förtvivlan och maktlöshet som ni som drabbades måste ha känt.
På grund av sin kraft och omfattning har Gudrun
ett särskilt symbolvärde, men för den drabbade spelar det förstås ingen roll om det var hon eller Per eller Ivar – eller för den delen en skogsbrand eller ett insektsangrepp – som rev upp sår i landskapet och hjärtat och som ödelade generationers mödosamma slit.
Utan att ringakta andra näringsidkare tror jag att skogs- och lantbrukare har en unik personlig koppling till det ägande som rent krasst också är en produktionsform och födkrok. Vår skog har ofta gått i arv, vi har fött, gött och vårdat den och fått den att växa – samtidigt som vi har älskat den. Utöver ägandet i sig och det ekonomiska är ju skogsbruket en livsstil och bortom skogsbruksplan, ränta och avverkningsnetto finns alltid vindens sus, tallens doft och mossans inbjudande bädd.
Våra upplevelser i våra skogar är ju så mycket mer än jobb och inkomst. De emotionella banden till ägandet och verksamheten gör oss till en speciell grupp bland näringsidkare. När jag tar del av den pågående skogsutredningens delbetänkande känner jag därför ett hopp om att skogspolitiken framöver kan komma att ta mer och bättre hänsyn till det unika i skogsägandets villkor. De förstärkningar av rättssäkerheten och garantier för ersättning som utredningen föreslår pekar mot en tryggare tillvaro för både små och stora skogsägare.
Det handlar ju om flera hundratusen privatpersoner som genom kärlek, engagemang och livsstil högst påtagligt bidrar till såväl bruttonationalprodukt som naturvård.
Och även om oron för nästa storm, barkborresvärmning eller brand alltid kommer att gnaga i bakhuvudet ska inte oklar rättssäkerhet behöva hålla skogsägaren vaken om natten.