Vård av naturen i stort såväl som de vilda djur som lever där är väsentliga komponenter i vårt skogsbruk som ska integreras – inte hanteras separat.
Om man väljer att diskutera dessa frågor som enskilda och separata delar av skogsbruket tappar man helhetsbilden och kritiken som riktas mot både bolag och privata skogsägare gör det lätt att känna sig olustig.
I dag precis som tidigare ligger ansvaret och möjligheterna i mångt och mycket på markägaren när det gäller brukandet av den svenska skogen. Det är som det ska vara, men när skogsägarna får högre och högre krav på sig från både EU och svenska myndigheter måste vi också se till de har rimliga möjligheter att uppfylla dem.
Om inte, har vi då nått någon förändring till det bättre?
Vilt utgör en särskild och delvis komplicerande faktor. En del av skogens djur betraktas av vissa som skadegörare och en belastning. För andra är samma djur i första hand en resurs och möjlighet till intäkter. För många av oss som är både skogsägare och jägare är de både och.
Om man hårdrar handlar det om att jägarna vill ha bra jakt och att markägarna inte vill ha skador på skog eller annan gröda.
”Ännu en utmaning är att viltförvaltning ofta berör stora arealer.”
Här är det viktigt att man har en bra dialog. Målet är en bra balans mellan alla intressenter, naturvärden och djuren själva. Ännu en utmaning är att viltförvaltning ofta berör stora arealer. Därför blir även överblick, helhetssyn och inte minst grannsämja viktiga faktorer.
Att förvalta en viltstam är, rent biologiskt, relativt enkelt. Svårigheten är att utförarna är människor och vi är extremt komplexa varelser. Vi måste lära oss att lyssna på varandra och respektera olika synsätt.
Men först läser vi nya numret av SKOGEN. På papper eller skärm. För att glädja er läsare ännu mer kan jag berätta att vi nu utökar innehållet på webben med fler och längre artiklar, samtidigt som vi låser stora delar av det till förmån för er som prenumererar.
Detta innebär också att ni kan läsa många av artiklarna i nästkommande nummer tidigare.