Ledare om kvävebrist, kunskapsbrist och köparbrist har kommit och gått. Om skogsvård, varumärkesvård och språkvård. Om barkborrar och tillväxtborrar, om klimat, mat och hat. Nygallrat och #slutavverkat. Om kemikaliefritt, hyggesfritt och fria fantasier i debatten.
En hel del är sådant som även mina företrädare skrev om för mer än hundra år sedan. Men skogsbruket står inte stilla. Jag läser åter min första ledare: ”Med dagens globala skövling av skog och förbrukning av fossila bränslen, kommer begreppet ’att klaga på vädret’ troligen få en helt ny innebörd redan om 40 år. Vi hotar att orsaka en klimatisk soppa … Fler trädslag än granen kommer börja gråta.”
Vid en framåtblick i sista numret för förra millenniet hade fortfarande inte mycket gjorts åt saken.
Men jämför det med dagens engagemang i klimatfrågan. Vi tappade visserligen 25 år i starten, men nu har arbetet kommit i gång.
Om vi sträcker oss lite längre tillbaka i tiden, till när jag klev in i branschen, publicerade SKOGEN ett inlägg 1980 med förslaget att en procent av skogen borde lämnas orörd. Det blev en förfärad debatt. Men i dag lämnas 27 procent av skogen obrukad. Den utvecklingen var svårgissad!
Eftersom det är så himla kul att med facit i hand skratta åt vår galna bild av framtiden ska jag bjuda på några framskrivningar av dagens trender. Låt oss tillsammans flabba åt dem om 26 år:
Industrins förmåga att göra materialsnåla produkter blommar då. Men massivträ är en nischprodukt i en tid när träd kan förvandlas till vad som helst.
Skogsbruket ligger fortfarande på defensiven i miljöfrågan och den obrukade skogen har fördubblats. Samtidigt har den svenska rödlistan blivit längre än någonsin, eftersom klimatet har drivit kontinentens arter norrut. Norrlands arter prövar också att utvandra norrut, men kan inte simma.
Rotnettots vandring mot avgrunden har förbytts till en färd mot himlen, eftersom priset på biomassa har skenat i klimatkrisens spår. Men virket får inte komma från skogar med mer än tio arter, nej, helst från åkrar eller sydliga plantager där ändå inga andra arter trivs.
Fastighetspriserna har ändå fördubblats i reala termer, eftersom EU betalar så bra för skogens ekosystemtjänster. Antalet sätt att bruka skogen har därför aldrig varit så många som om 26 år och det är mer fascinerande än någonsin att vara skogsbrukare.
Jag får nästan lust att skriva ledare i 26 år till.
UR SKOGEN 10/2021