På skogen.se använde vi för en tid sedan en pressbild som Skogsstyrelsen skickade ut i samband med en nyhet om statistik över avverkningsanmälningar. Bilden föreställde virkestravar, men inte med vilket virke som helst. En del av det var innanmurken asp.
Ingvar Arvidsson i Bengtsfors i Dalsland läste och reagerade: ”Vad jag förstår så har ni inte någon som helst kommentar till bilden med dessa innanmurkna aspar, som jag anser bör betraktas som fridlysta”, skriver han i ett mejl till redaktionen.
Nej, det hade vi ju inte. Artikeln handlade om något helt annat och i det sammanhanget var bildvalet knappast särskilt lyckat – men med Ingvars hjälp kan vi härmed åtgärda bristen på kommentar. Han har mycket intressant att berätta om aspens nytta, till exempel att hackspettar nästan uteslutande hackar ut sin bon i innanmurken asp:
”De avgör sannolikt på ljudet när de testar trädet om det är friskt eller innanmurket. De vill ju inte slita ut sig i onödan”, skriver han och tilllägger att det är extremt ont om boträd för hålbyggare i skogen i dag.
”Jag har kämpat här i Dalsland och Värmland för att lämna aspen och framför allt inte avverka innanmurken asp. Det går ju att se utanpå stammen om det finns aspticka.
Då är den innamurken och kanske redan utnyttjad av hackspettar och andra som boträd”, skriver Ingvar.
Larverna övervintrar på aspen och nästa sommar kryper aspfjärilen ut ur puppan.
Foto: Ilia Ustyantsev/
CC BY-SA 2.0Enligt SLU är aspen värd för minst tusen vedlevande arter och ett viktigt trädslag för mångfalden i nordliga barrskogar. En art är aspfjärilen som är Dalslands landskapsinsekt. Ingvar berättar: ”Under cirka tre veckor kan man se denna skönhet. Hanen ser man ofta på marken medan honan lägger ägg på aspblad.”
Larverna äter sedan av bladen och när hösten kommer gör de hylsor av blad och övervintrar i trädet.
”Hur de kan överleva minus 20 grader där uppe med stormar och andra hot, det har nog ingen kunnat förklara”, skriver Ingvar. När våren kommer fortsätter de att äta av aspblad innan de förpuppas under cirka tre veckor. De kläcks kring midsommar och ”ut ur puppan kryper en av våra största och vackraste fjärilar och då börjar allt på nytt”.
När Ingvar hittar innanmurken asp ordnar han så att den kan levereras till Nordens Ark, där det finns ett tiotal voljärer med vitryggig hackspett. ”Så även om jag helst skulle vilja att den fått stå kvar, så får jag tacka för att jag utan kostnad får använda den till något nyttigt.”
Ingvar avslutar med ett råd till skogsägare.
”Visst behöver vi tändstickor, men i övrigt: Lämna aspen och framför allt den innanmurkna. Riskerar den att falla över en väg, ett hus eller en ledning, så högkapa den!”
SKOGEN 3/2019