|
I mars är det två år sedan SMF genomförde en manifestation på många platser i Sverige för att belysa affärsläget för skogsentreprenörerna och betona dialog och långsiktighet i affärsrelationerna.
– Det kommer inga snabba resultat ur en sådan manifestation, utan företagen måste jobba vidare med detta. Men jag tror att medvetenheten om läget är större än tidigare hos bolagen.
Karl-Magnus Hembjer betonar den viktiga framförhållningen i det praktiska skogsarbetet och att den ställer krav på bolagen: traktdirektivet i tid, bästa snitslandet, genomtänkta förflyttningar.
– Om traktdirektivet är sent och arbetet är dåligt planerat? Då kommer körskador och tidningsrubriker direkt. Vårt anseende solkas ner om vi inte jobbar professionellt med detta.
Det finns mycket att hämta för många om planeringen förbättras, anser Hembjer, och enligt honom kunde den läggas ut på entreprenad.
– Föraren vet bäst. Där finns tidsvinster att göra. Skogsbruket kan effektiviseras, men då måste fler områden ut på entreprenad, och det gäller att skogsbolagen vågar släppa på kontrollbehovet. Om entreprenören tar ansvar för hela kedjan, så finns det vinster att hämta.
För entreprenadföretagen finns det även anledning att vara självkritiska inför lönsamhetsdiskussionen. Hembjer tror att många i entreprenörskåren skulle behöva mer detaljerad uppföljning för att prissätta sin tjänst rätt.
– Om man inte vill göra dåliga affärer, så måste man veta exakt vad man kostar för att producera en kubikmeter. Den som har full koll, gör förmodligen inte dåliga affärer. Men sitter entreprenören hårt skuldsatt och inte har någon körning så accepterar man förmodligen en avverkning, fast den är dåligt betald och man egentligen bör tacka nej, eftersom man inte klarar sig på den ersättningsnivån. Det är självklart svårt.
Dålig lönsamhet kan alltså inte bara botas med en högre pris-nivå, enligt Hembjer:
– Det finns inte en enda lösning som passar alla företag. Men jag ser ett allmänt problem i att alltför mycket stör den debiteringsbara tiden. Det kan vara för många flyttar kors och tvärs utan betalt och entreprenörer som måste göra sådant som inte skulle behövas, leta gränsmarkeringar och liknande. Administrationen har också ökat för både förare och företag, vilket minskar de debiterbara maskintimmarna.
Han påpekar att det i upphandlingar förekommer att maskinflytt ska ingå i priset.
– Om kunden får styra över rutt och hur stora områden det gäller, och entreprenören inte kan på-verka planeringen – det är ju helt bakvänt! Kunden måste ta ansvar för om flytten är effektiv, annars måste det leda till högre kostnad för kunden.
Där hoppas Karl-Magnus Hembjer på dialogen, som ska leda till en gemensam verklighetssyn.
Och så gäller det förstås att entreprenadföretagen är beredda att ta på sig nya uppgifter inom planering. Den yngre generationen har möjligen en annan, mer affärsmässig inställning till att driva företag och fungerar inte bara som skogschaufförer. De är inte beredda att fortsätta med verksamheten om de inte tjänar pengar:
– Nu går man oftast in i detta med en affärsidé och inställningen att det ska löna sig.
SKOGEN 2/2015