Gamla ägarhandlingar och fastighetskartor är ofta giltiga än i dag, även med hundra år på nacken eller mer. Därför kan det vara bra att veta vad begreppen i dem innebär.
Äldre fastighetshandlingar är nästan undantagslöst mycket noggrant utarbetade och har legat till grund för utformningen av ett skogsskifte, en gård eller till och med för en hel bygd. Det gör att Lantmäteriet än idag förlitar sig på de äldre handlingarna och använder dem när man gör utredningar och förrättningar som kan röra skogsfastigheter.
Men vad betyder egentligen benämningarna som förekommer i handlingarna och som även har betydelse för dagens webbaserade skogsbruksplaner?
SKOGEN bad Åsa Lindqvist, som är stadsingenjör på Östersunds kommun och tidigare förrättningslantmätare på Lantmäteriet, att förklara de vanligaste uttrycken.
Avstyckning. En bit mark skiljs av från en fastighet och bildar en ny fastighet.
Avsöndring. Markområde som köpts från den ursprungliga stamfastigheten före 1928 och utgör en egen fastighet med fastighetsbeteckning. Avsöndringshandlingarna kan beskriva fastighetens geografiska belägenhet samt mått som utgör gränser. Fastighetens gränser i terrängen är dock inte alltid lagligen bestämda och markerade genom lantmäteriförrättning.
Allmänning. En gemensamt ägd mark.
Fastighetsbestämning. Fastighetsgränser bestäms och markeras i terrängen. Därmed blir de lagligen bestämda.
Fastighetsgräns. Skiljelinje mellan fastigheter, går mellan gränspunkter. Det som i första hand visar en fastighets utbredning är de gränsmarkeringar som placerats ut av lantmäteriet. Vanligtvis markeras gränsens brytpunkter på marken för att det skall vara möjligt att se gränsen och hävda fastigheten. Se även Rågång och Skifteslinje.
Fastighetsreglering. Ett markområde överförs från en fastighet till en annan.
Fyllnadsjord. Markområden som överförts till byarna för att förstärka gårdarnas skattekraft.
Gemensamhetsanläggning. En gemensamhetsanläggning är en anläggning som hör till flera fastigheter gemensamt, till exempel en skogsbilväg eller en båtplats.
Gravation. Belastning av rättigheter eller penninginteckningar som ligger på (graverar) en fastighet. De syntes tidigare i de så kallade fastighetsböckerna, numera i fastighetsregistrets inskrivningsdel.
Hemmansklyvning. Uppdelning av hemman efter kvotdelar. Verkställdes enligt samma bestämmelser som laga skifte.
Kronojord. Statens mark, tidigare Kronans det vill säga kungens mark. Namnsyftningen återfinns även i begreppet kronopark som är en äldre benämning på statens skogsmarker.
Mantal. En form av skattetal (den vanligaste). Ursprungligen betydde ett mantal en ”fullsutten gård”, det vill säga en gård som kunde försörja ett hushåll.
Ofri grund. Ägaren till byggnaden äger inte marken som denna står på. Huset står på så kallad ofri grund.
Rågång. Betecknar ursprungligen gränsen runt skifteslaget, alltså byn, men används i dag ibland synonymt med fastighetsgräns. Se även Fastighetsgräns och Skifteslinje.
Skifteslinje. En äldre benämning för delnings- och gränslinjer mellan olika skiften som tillkommit vid en lantmäteriförrättning. Ordet dyker upp i handlingar som rör 1800-talets laga skiften och hemmansklyvningar. Se även Fastighetsgräns och Rågång.
Samfällighet. En egendom som tillhör flera fastigheter, till exempel allmänningsskog.
Skattehemman. En gård (hemman) med skattetal, vilket innebär att fastigheten har andel i byns samfälligheter, som vägar, skogar och oskiftat fiske.
Skogsfång. Servitut som kunde upprättas vid försäljning av skogsmark och innebar rättighet för en fastighet att i viss omfattning ta virke på en annan . Skogsfånget tillgodosåg bland annat behov av husbyggnads- och sågtimmer, hässje- och stängselvirke samt vedbrand.
Stamfastighet. Återstoden av den fastighet från vilken mark avskiljs genom avstyckning.
Sämjedelning. Privat uppdelning av fastigheter som förbjöds 1962.
Ägostyckning. Lantmäteriförrättning varigenom en fastighet delades upp enligt ägarens önskemål. Därefter fördelades skattetalet (mantalet) efter de olika delarnas bärkraft (uppskattningsinnehåll). Gällde 1896 till 1927.
SKOGEN 8/2020